Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om vår tids inre samhällsförhållanden, i synnerhet med afseende på fäderneslandet. Tre föreläsningar ur den hösten 1844 i Uppsala föredragna historiska kurs - Första föreläsningen (Den 17 Oktober). Om personlighets-principen i förhållande till samhällets utveckling - Medeltidens ståndsbildning - Folkvandringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Med rätta anses medeltiden såsom den egentliga
ståndsbildningens epok. Men hela medeltidens samhälls-arbete
är tillika en upplösning och ombildning af det hedniska
hushållets ursprungliga beskaffenhet. Dermed har gått
långsamt. Sonen vann först sjelfständighet genom kriget,
hustrun sina rättigheter genom kyrkan, tjenaren slutligen
sin del af frihet och rätt genom tredje ståndets uppkomst.
Sonen förvärfvade genom kriget oafhängighet och egendom.
Hustrun erhöll genom kyrkan engiftets rätt och del i
husbondevälde och arf, eller, såsom Erik den helige stadgade
om Svenska hustrur, rätt till "heders- och husfrudöme,
till lås och nycklar, till halfva säng och laga treding i
boet." Den ofrie tjenaren fann ändtligen, vid de fria
städernas uppkomst, i dem en tillflykt; och hvad borgaren
förut saknade och med eröfrad frihet vann, synes bäst af
de fribref, hvari nu tillerkännes honom rätt att bortgifta
sina barn, förfoga om sin förmögenhet och sjelf ärfva.
Från mängden blefvo äfven dessa rättigheter ännu länge
undanhållna. Den christliga familjens rätt har ej en gång
genom kyrkan kommit den lifegne i allmänhet till godo.
Han lefde ej i rätt äktenskap; och den tidsålder, som
glänste genom chevaleriet och dess galanteri, har utan
betänkande trampat den lägre qvinnans rättigheter.
Kriget hade för de Germaniska folken först blifvit
ett förvärf i stort, genom den stora så kallade
folkvandringen. Man tänker dervid alltför mycket på vandringar af
hela folkslag. Den Europeiska jorden har, under vexlande
välden och namn, alltsedan åkerbrukets uppkomst — och
äfven Germanen kände det — vida mindre än man tror
vexlat grundstammen af sina bebyggare. Den tid i den
historiska vetenskapen är förbi, då man i fornforskningens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
