Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om vår tids inre samhällsförhållanden, i synnerhet med afseende på fäderneslandet. Tre föreläsningar ur den hösten 1844 i Uppsala föredragna historiska kurs - Första föreläsningen (Den 17 Oktober). Om personlighets-principen i förhållande till samhällets utveckling - Feodalismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blandning af frihet och ofrihet af flera olika slag, alla
likväl ytterst reglerade af vapnen. På det hela ser man
det krigiska samhället, som utvidgar sig i allt flera kretsar
af större och mindre underdånigheter, ända ned till den
lifegnes, till slafvens rättlösa underdånighet; och efter
familjens föresyn utbilda sig alla dessa förhållanden till
ärftlighet. Feodalismen är i sjelfva verket blott en försökt
utvidgning af härkonungarnes krigiska hushåll, en
ombildning af staten efter det gamla militäriska maison du roi,
ofta med antagna Romerska benämningar och, så vidt man
förstod och förmådde, med införande af Romerska
tjensteförhållanden. Men en gräns förblef i alla dessa
förhållanden den afgörande — vapnens bruk och ära; — en
frihet, hvars tecken var vapen-kamratskapet, öfvervägande.
Det gälde inom alla kretsar af de feodala, löst
sammanhängande väldigheterna, ifrån konungens hof till den minste
länsherres. Det var det krigiska, det blef det adeliga
samhället: först bildande ett stånd af borna krigare, som
steg till häst för att skilja sig från hopen, slutligen
representeradt af de mäktigaste egendomsherrar och anförare.
Hvarje samhällsbildning har haft sin tid och sin
ursäkt. Så länge emellan samhällena och inom dem de
krigiska intressena öfvervägde, var makten med skäl
öfverlemnad åt krigaren. Men samhällets intressen äro ej blott
krigets, de äro ännu mera fredens; och hvem skall vårda
dessa, der kriget är samhällets göra? Skulle fred och
säkerhet ej gifvas till spillo, så måste de stå under högre
skyddande makter, som i och för sig sjelfva, och äfven
utan yttre våld, äro vördnadsbjudande. En sådan
vördnadsbjudande makt trädde i den christliga kyrkan den
krigiske barbaren till mötes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
