Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om vår tids inre samhällsförhållanden, i synnerhet med afseende på fäderneslandet. Tre föreläsningar ur den hösten 1844 i Uppsala föredragna historiska kurs - Första föreläsningen (Den 17 Oktober). Om personlighets-principen i förhållande till samhällets utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nya användning på hela samhället, och i frihetens, ej blott
i maktens intresse. Den tredje är den religiösa
oppositionen, som nära nog betraktar personlighets-principens
inträde i staten såsom ett nytt syndafall, förmenande den
vara den onda egoistiska principen. Mycket vore att säga
om dessa tre slags oppositioner, som förstärka hvarandra.
Man kunde mot den första invända, att de gamla stånden
just deri ega sin högsta betydelse, att de af Försynen fått
sig en egendom anförtrodd, i sjelfva verket ämnad till
allmänt bruk, och äfven slutligen dertill kommen. Ingen
kan t. ex. neka att börden är en naturlig utmärkelse. En
oförvitlig, god eller ärofull härkomst äro värden som villigt
erkännas af det enklaste förstånd och som ej jäfvas af
det mest upplysta. Att vårda och bibehålla inom
slägterna denna oförvitlighet, denna heder, är ett af de skönaste
och renaste menskliga motiver, som ej ur samhället kunde
utplånas utan de förderfligaste följder. Sådan är principen
för en naturlig adel i alla stånd, hvilken ock — såsom
jag en gång sagt[1] — blott kan framträda i sin fulla kraft
och liflighet sedan den genombrutit skalet af den med
privilegier omspunna adeln och, så till sägandes, utslagit
sina vingar. Gå vi till det andeliga ståndet, så har detta
mest af alla den utmärkande egenhet att inom sig ha
fostrat hvad man kunde kalla kapaciteternas aristokrati.
Att ej börd, ej förmögenhet skulle berättiga till kyrkans
värdigheter, derför har hon i alla tider stridt; och ingen
af hennes epoker har saknat exempel derpå att hon
tilldelat förtjensten, om äfven utgången ur den lägsta hydda,
sina högsta äreställen. Så har hon länge förvarat och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
