Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om vår tids inre samhällsförhållanden, i synnerhet med afseende på fäderneslandet. Tre föreläsningar ur den hösten 1844 i Uppsala föredragna historiska kurs - Första föreläsningen (Den 17 Oktober). Om personlighets-principen i förhållande till samhällets utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hyllat en princip som staten i sin ordning skulle tillegna
sig. Ett lika förhållande visar sig i fråga om
förmögenheten — i sig sjelf en frukt af arbetet, ehuru på
mångfaldigt sätt inom både adel, presterskap och borgarestånd
privilegierad. Den måste alltmer påminna sig sitt ursprung,
sedan, med samhällskrafternas stigande utveckling, alla
privilegierade värden dock slutligen måste erkänna sitt
beroende af arbetet. — Man kunde i fråga om den
monarkiska oppositionen anmärka att konungamakten varit den
företrädesvis sammanhållande i staten, att stats-enheten ej
blott har en yttre, utan äfven en inre betydelse, men att
den sistnämnda äfven nödvändigt arbetar sig fram och gör
sig i det yttre gällande just i samma mån som
samhällskrafternas mångfald fritt får utveckla sig, och att äfven
derföre den monarkiska principen otvifvelaktigt går att
förstärkas i stället för att försvagas. — Man kunde erinra
den religiösa oppositionen derom, att den egoistiska
betydelsen af personlighets-principen hvarken är den enda eller
den rätta, att den menskliga personligheten tvärtom i sin
utveckling alltmer måste erkänna att hvart och ett jag
innebär och förutsätter ett du[1], att deri rättens
nödvändiga ömsesidighet ligger; men att endast kärlekens religion
kan förvandla denna nödvändighet till ömsesidig lycka. —
Man kunde säga allt delta; och hade dermed ej sagt litet.
Men den reaktion mot liberalismen, som våra dagar
sednast sett uppkomma och som ännu är i full fart, förklaras
ej fullständigt genom dessa tre redan gamla oppositioner.
En ny, en fjerde, har kommit dertill; och den gör så
mycket större intryck som den utgår ur de liberalas eget
läger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
