Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om vår tids inre samhällsförhållanden, i synnerhet med afseende på fäderneslandet. Tre föreläsningar ur den hösten 1844 i Uppsala föredragna historiska kurs - Första föreläsningen (Den 17 Oktober). Om personlighets-principen i förhållande till samhällets utveckling - Den fasta och den rörliga egendomen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så talade jag för flera år tillbaka; och man kan ej
förebrå mig att hafva undanhållit skuggsidan i målningen.
Likväl saknades deri det mörkaste draget. Att det gamla
samhället var alltför mycket bygdt på den starkares rätt,
är hvad vi förebrå detsamma. Men hvad vore den fria
konkurrensen, om den blott blefve ett medel mera att
förtrycka den svage, och att åter införa i samhället den
starkares rätt? — Hvad vore den firade arbetets befrielse,
om den i sina följder skulle medföra arbetarens ofrihet?
— Hvad upplysningen, om den blott skulle lära den
ständigt växande hopen af de, på det närvarande samhällets
gränsor irrande, försvarslöse och egendomslöse allt hvad
de synas dömda att umbära? — Sådana äro de frågor,
vid hvilkas besvarande äfven den mest frisinnade, med
ögat på tidens tecken, börjar studsa tillbaka och
betänka sig.
Hvad vi upplefvat är ett oinskränktare
förmögenhetens eller egendomens välde, än verlden hittills sett; och
detta välde är tillika bestämdt den rörliga egendomens
välde öfver den fasta. Det är första gången som
egendomen ställer sig främst i samhället, nämligen såsom blott
privat-egendom; ty den har förr varit bunden vid mera
omfattande personliga förhållanden. Den fasta egendomen
har varit familj-egendom och stånds-egendom, innan den
blef ren privat-egendom. Så hos adeln; som deri hade
sitt berättigande till en större egendomens sammanhållning
inom familjerna, emedan den förde samhällets vapen och
borde blifva ett försvar äfven för de försvarslöse. Så hos
kyrkan; hvars egendom ansågs såsom ett åt hela det
andeliga ståndet anförtrodt fideikommiss: hon skulle, näst
gudstjensten, äfven låta sig vårda om den egendomslöse;
hvarföre ock kyrkan sjelf gerna kallat sin egendom för de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
