Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om vår tids inre samhällsförhållanden, i synnerhet med afseende på fäderneslandet. Tre föreläsningar ur den hösten 1844 i Uppsala föredragna historiska kurs - Första föreläsningen (Den 17 Oktober). Om personlighets-principen i förhållande till samhällets utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
verksamhetsämnen intager här den första enkelhetens plats, af hvilka
hvarje fordrar sin man; och den som väljer ett af
dessa ämnen för sin konstfärdighet, måste kunna påräkna
att ej blott förvärfva af den första produktionen hvad som
är nödvändigt för de första behofven, utan äfven af de
öfriga konstprodukter hvad som fordras till de genom
konsterna sjelfva födda nya behofvens tillfredsställande.
Med ett ord: arbetets fördelning uppstår. Då ett sådant
arbete genom konsten endera först lägger värdet till
materialet, eller åtminstone förhöjer det; så är denna andra
produktion, eller förädlingen, nödvändigt förknippad med
en oinskränktare dispositionsrätt öfver egendom. Derföre,
då vi i den feodalistiska hemisferen af samhället se
eganderätten förmildras och underkastas åtskilliga inskränkningar,
så antager deremot i den borgerliga hemisferen all
egendom naturligen karakter af absolut privat-egendom. Men
hvad egande-rätten sålunda vunnit i kraft har den förlorat
i omfattning. Hvar och en eger närmast sin produktion;
men då denna genom arbetets fördelning blifvit skiftad på
flera händer, så fordrar hvarje enskilds produktion att
kompletteras af de öfrigas, om den enskilde skall kunna
existera; och just emedan han oinskränkt eger den sak
som han förstår att göra, har han kommit uti beroende
af alla öfriga saker hvilka han behöfver och ej kan göra.
Ett utbyte blir således af nöden och, för detta utbytes
skull, en sak par excellence, som föreställer alla öfriga
saker, för hvilken de kunna anskaffas, och genom hvilken
den nyss omtalta oundgängliga kompletteringen kan för
sig gå. En sådan sak är penningar; låt den för öfrigt
vara hvad som helst. Ty äfven den ädla metallen, som
dertill mest brukas, får först sitt värde såsom penningar
genom den nödvändiga utvexlingen af produktioner, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
