Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om vår tids inre samhällsförhållanden, i synnerhet med afseende på fäderneslandet. Tre föreläsningar ur den hösten 1844 i Uppsala föredragna historiska kurs - Första föreläsningen (Den 17 Oktober). Om personlighets-principen i förhållande till samhällets utveckling - Korporationen och kommunen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den förmedlar, d. v. s. är utan sin cirkulation icke
penningar. Den borgerliga hemisferen i samhället blir
företrädesvis penningens region; ej såsom skulle den första
produktionen alldeles kunna umbära den; men denna är
dock utan penningen tänkbar; — den andra deremot icke.
Sedan vi nu sett huru inom det egentliga området
för arbetets fördelning sakerna komplettera hvarandra för
behofven, återstår likväl ännu samma fråga i en högre
ordning: huru blir menniskan sjelf i detta tillstånd
kompletterad? — huru kommer den fullständiga menniskans,
genom arbetets fördelning söndersplittrade, på olika händer
delade krafter åter tillhopa? — Man inser lätt att frågan
ej är öfverflödig. Ty samma missförhållande som den
enskilda konstprodukten har till summan af menniskans
behof, samma missförhållande har den enskilda företrädesvis
utbildade konstfärdigheten till det hela af menskliga
förmögenheterna; och såsom en hel, fullständig menniska vill
dock hvar och en gälla, vill känna sig i hela kraften af
sin mensklighet och personlighet, och begär således i detta
afseende en komplettering, i fall han varit nödsakad att
blott utbilda en viss del af sin förmåga. Svaret är: hvarje
enskild kraft kan ej annorlunda ernå denna fyllnad, än
så vida den känner sig sjelf i det hela. Men denna känsla,
som, genomträngande hvarje enskild, gör honom delaktig
af det helas kraft, är samfunds-anda (public spirit)[1].
Sådan var lifs-principen i medeltidens stora
korporationer. Det tredje ståndet gick skråmässigt rustadt ut ur
denna tids samhällsstrider. Det var den krigsrustning det
ifört sig mot feodalismen. Hvad det fordom hade att
värna var ej blott det misskända och förtryckta arbetets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
