Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om vår tids inre samhällsförhållanden, i synnerhet med afseende på fäderneslandet. Tre föreläsningar ur den hösten 1844 i Uppsala föredragna historiska kurs - Första föreläsningen (Den 17 Oktober). Om personlighets-principen i förhållande till samhällets utveckling - Nationaliteterna och de religiösa motiverna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
334
vilje i synnerhet fästa uppmärksamheten vid tvänne af
dessa: nationaliteternas och de religiösa motivernas nya
politiska vigt och betydelse.
Den första konkreta gestalt som den pä det politiska
gebitet inträdande, i början abstrakta personlighets-principen
har antagit, är nationaliteten. Den är i denna betydelse
mera än en blott känsla och vana, den är tillika insigt af
det öppnade och frigjorda sammanhanget emellan den
enskilde och staten, af alla medborgares betydenhet i
afseende på det allmänna bästa, af allas berättigande och
förpligtelse att dertill bidraga och deri deltaga. Denna insigt
hvilar på den nya utvidgningen af de politiska rättigheterna.
Den är inträdet af den nya stats-enheten hos folket. —
Med ett förhöjdt national-medvetande utgick Frankrike ur
revolutionens första stormar. Det hvilade deri först på sig
sjelft, efter att ha återkommit från den propagandistiska
yrseln att med den nya friheten och jemnlikheten lyckliggöra
hela menskligheten. Det kände sig såsom den stora nationen,
det ville snart säga, den herrskande. Napoleon gjorde
anspråket till verklighet; under det han tillika förde
grundsatsen af likhet inför lagen och all medborgerlig
utmärkelses beroende af förtjensten lika långt som sitt välde.
Detta skulle erfara sin gräns och snart sitt fall genom
den motsägelse hvari det invecklat sig. Han utvidgade de
politiska rättigheterna öfverallt; men förnekade dem tillika,
i jemförelse med den stora nationens anspråk, all egen
nationell betydelse. Så väcktes denna till nytt lif, äfven
hos de underkufvade eller hotade nationerna. Det var
med de nylifvade nationaliteternas makt som monarkerna
besegrade Napoleon. En stor politisk transaktion återstälde
i Europa det yttre lugnet. Men striden emellan de gamla
och nya anspråken blef i stället en inre, och nationerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
