Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om vår tids inre samhällsförhållanden, i synnerhet med afseende på fäderneslandet. Tre föreläsningar ur den hösten 1844 i Uppsala föredragna historiska kurs - Första föreläsningen (Den 17 Oktober). Om personlighets-principen i förhållande till samhällets utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
335
kunde ej nöja sig med att af regeringarne blott hafva
blifvit behandlade såsom medel för dessas egna ändamål.
Alltsedan är nationaliteten en egen makt, och låter känna
sig såsom sådan. Både de regeringar som sins emellan
delat väldet öfver samma nation, och de som utsträcka
en mäktig spira utöfver flera olika nationer, erfara detta.
De förra känna de skilda delarne sträfva tillsammans; de
sednare känna de sammanförda olika enheterna allt mera
söndra sig. Det är det nyväckta national-medvetandet som
i båda fallen är verksamt.
Det kyrkliga medvetandet hade med reformationen
öfverstigit klericiets gränsor och kommit in i församlingen.
Reformationen grundlade tillika i sjelfva verket statens
suveränitet öfver kyrkan; och denna suveränitet utöfvades
af den gamla konungamakten, såsom stats-enhetens
representant. Församlingens eget deltagande i kyrkliga
angelägenheter suspenderades efter de stora religionskrigen allt
mer, i samma mån som furstemakten befästades. Så
förlorade kyrkan allt mer sitt sammanhang med folket, och
blef sjelf snart blott en yttre monarkisk eller aristokratisk
form, ett klerikaliskt tillägg till den militära och civila
tjenste-staten. Att i kyrkan bodde en sjelfständig kraft,
det hade både folk och regeringar hunnit förgäta, då den
politiska stats-enheten slog om och med läran om
menniskans rättigheter beredde sig en ny grund hos folket.
Denna nya stats-enhets anspråk voro större och mer
omfattande än de gamla regeringarnes. Revolutionen
upphäfde begreppet om stats-religiun, — men har just
derigenom frigjort religionen; och från detta ögonblick låter
denna känna sig såsom en egen makt. Fenomenerna deraf
äro mångfaldiga och ännu kaotiska, men kunna ej förnekas.
Man ser dem i de särskilda konfessionerhas nyfödda, ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
