Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om vår tids inre samhällsförhållanden, i synnerhet med afseende på fäderneslandet. Tre föreläsningar ur den hösten 1844 i Uppsala föredragna historiska kurs - Första föreläsningen (Den 17 Oktober). Om personlighets-principen i förhållande till samhällets utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
337
öfvergång till en erkänd fiendtlighet mot christendomen,
ja mot all religion, hvilken har bemäktigat sig många
sinnen. Och det blir utan tvifvel ur skärselden af denna
förnekelse som religionens nya kraft kommer att framgå,
och statens nya förhållande till kyrkan äfven derigenom
att bestämma sig. Staten med dess rättigheter må man i
abstrakt mening upphöja ända till afguderi. Derutinnan
är den af verkligen gudomlig art, att den står i
förbindelse med mensklighetens alla samhällsbildande krafter
och derföre äfven är underkastad deras inflytelse. Staten,
den menskliga frihetens lagliga uttryck, kan ej frigöra sig
från denna frihets högsta och innersta lag, att sjelf vara
en meddelad sjelfständighet, som måste söka sin förklaring
ej blott nedom sig i det timliga, eller inom sig i det
menskliga, utan äfven uppöfver sig i det gudomliga och
i det menskliga väsendets sammanhang dermed. Det är
detta sammanhang som christendomen renast framställer.
Derföre är den odödlig; derföre är den ej en blott lära,
utan en gudomlig kraft. "Christendomen är ett mäktigt
väsende, vid hvilket menskligheten mer än en gång har
upprättat sig", sade Goethe, som ej var ansedd för orthodox,
och af mången knappt för christen. "Evangelium — så
yttrade sig Napoleon på S:t Helena — besitter en
hemlig kraft, någonting obeskrifligen mäktigt, en värma som
verkar på förståndet och hänför hjertat. Man känner
dervid detsamma som vid himmelens betraktande. Det är
ingen bok, det är ett lefvande väsende med en kraft,
hvilken eröfrar allt som motsätter sig dess verkan. Det
är en alla böckers bok; jag blir ej trött att läsa den, och
läser den alla dagar med lika njutning. Ingenstädes finner
man denna följd af sköna tankar, af sköna, sedliga
grund-E. G. Geijers Samt. Skrifter. 1 Afdeln. 6 Band. 22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
