Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om vår tids inre samhällsförhållanden, i synnerhet med afseende på fäderneslandet. Tre föreläsningar ur den hösten 1844 i Uppsala föredragna historiska kurs - Andra föreläsningen (Den 22 November). Om konungamakten i Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
366
omöjligt; men de kunde åtminstone regleras i större
massor. Deraf partiväsendets nödvändighet; som också i sjelfva
verket beherrskade staten. Det är dessa tiders både
svaghet och styrka. Det har hindrat statens lifskraft att dö
ut; det har utbildat olika åsigter om det allmänna bästa,
som alltid skola göra denna tid lärorik; det har utvecklat
stora egenskaper, om ej stora karakterer; det har
underhållit elden på fosterlandets altare, fast illa vårdat den.
Enhet och sammanhang har det ej kunnat gifva åt
styrelsen, och hvad det ena partiet uppbygde har merendels
det andra nedrifvit. De båda partier som denna tid delte
Sverige äro ej lätta att karakterisera. De ha vexlat både
i afsigter och medel. — Adeln står i spetsen för
partirörelsen, dock väsendtligen sig sjelf olik, sedan, med den
1719 införda röstningen per capita, i sjelfva verket
personlighets-principen — men den adeliga — firat sitt intåg
på riddarhuset. Detta blef sedan, nämligen inom sig,
väsendtligen demokratiskt, ehuru ända till partihvälfningen
4738 ett återhåll fanns af de gamla slägternas inflytelse,
hvilken ännu gjorde rådet till en makt. Derefter kom
väldet till riddarhusets majoritet, och bestämdes inom denna
af talenternas öfvervigt. Partiväsendet utbildar sig och
söker stöd i olika allians-systemer, hvarigenom de
inhemska partierna af utländskt guld blifva beroende. Stridens
skiften öfvergå vi. Utgången är bekant. — Endast på
rolernas fördelning i skådespelet må här uppmärksamheten
fästas. Den gamla aristokratien hade i sina öfverlefvor
blifvit fredlig. Den unga adeln var krigisk, lifvades i
detta afseende af det gamla Sveriges minnen, som den
ej kunde uppbära, och förstörde sina egna och landets
krafter i olyckliga, illa utförda krig, som visa
partiväsendets verkningar på fältet. Den gamla, under sin opposi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
