Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om vår tids inre samhällsförhållanden, i synnerhet med afseende på fäderneslandet. Tre föreläsningar ur den hösten 1844 i Uppsala föredragna historiska kurs - Tredje föreläsningen. Utkast till de Svenska ståndens historia - Den äldsta stats-egendomen - Huruvida en adel fanns i det hedniska Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
379
medlen för eget herradöme; tills de främmande ville göra
allvar af namnväldet, och det första försök till Sveriges
underkufvande angrep grundvilkoret för Svenskt samhälles
tillvarelse. Deremot reste sig Sverige med Engelbrekt
och Gustaf Vasa. Det är vår första nationella rörelse,
och gjorde Svenskarne till en nation.
Den äldsta staten fanns blott såsom det lösa
sammanhanget emellan stammarne, sådant detta visar sig i de
särskilda landskaps-förbunden. Hela samhället bildadt efter
familj- och slägtförhållanden; i spetsen för stammarne den
förnämsta stammen Uppsvearne; i spetsen för denna den
förnämsta familjen Uppsala konungars, med deras öfver
hela riket spridda arfvedel Uppsala öde. Det var den
första stats-egendom, men ansågs dock tillika såsom
slägt-egendom. Christendomen bröt dessa gamla stamförhållanden.
Med det stånd som införde den — det andeliga —
började den egentliga ståndsbildningen.
Man har stridt derom, huruvida en adel i det äldsta
Sverige fanns. Det kommer an på begreppet derom. I
egentlig mening utmärker ett stånd en klass med egna,
i lag bestämda rättigheter. Man märker i våra äldsta
lagar inga sådana undantags-rättigheter; i fall man ej
dertill vill räkna det, troligen hos oss temligen sent införda
stadgandet, att för dråp af en hofman (så kallades i vårt
medeltids-språk en krigisk tjensteman, i synnerhet en
ryttare), utom de vanliga böterna, en särskild plikt erlades
till den herre, i hvars tjenst den dräpte var4. Föröfrigt
visa våra landskapslagar misstroende emot personer som
stå i ett sådant beroende. De nordiska härkonungarnes
4 Sådant kallades tukkabot. Först Birger Jarl höjde tukkaboten för
dråp af en konungens man till lika belopp med sjelfva mansboten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
