Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om vår tids inre samhällsförhållanden, i synnerhet med afseende på fäderneslandet. Tre föreläsningar ur den hösten 1844 i Uppsala föredragna historiska kurs - Tredje föreläsningen. Utkast till de Svenska ståndens historia - Adeln och det verldsliga frälset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
383
ungarne, som införde edsöret, i sjelfva verket regerade
gemensamt med de store. Adeln hade under länge
stridiga konungahus växt till en egen makt, både genom
förmögenhet och vapen. I formen hade den blifvit förvandlad
till ett slags tjenst-adel; ty de gamla kungliga anspråken
hos vissa slägter hade blifvit inskränkta till de regerande
familjerna. Krigstjensten hade tillika blifvit väg till ära
och rikedom för många. Jarlen — chefen för denna
krigiska hof- och tjenst-adel — satte sig med Birger Jarl
på thronen. Dermed inträdde det feodala momentet äfven
i Sveriges historia. Feodalismens utgångspunkt hade varit
konungarnes och de stores krigiska hof. Sådana "storherrar",
som de kallades, utgjorde den mäktiga adel som under
täflande konungahus äfven i Sverige hade uppstått och
omgifvit sig med dessa stridbara skaror, hvilka Magnus
Ladulås genom rusttjensten sökte draga i kronans tjenst. Det
var ett försök att i rojalistisk anda organisera en adelshär;
i hvilken man främst ser riddaren eller herremannen, —
dernäst svenar af vapen, egentligen den tjenande adeln
(,sven betyder tjenare), — sist de allmännelige frälsemän,
som genom krigstjensten till häst förvärfvade skattfrihet.
Sådan var, såsom bekant, uppkomsten af det verldsliga
frälset, som blef alla adeliga privilegiers grund.
Gemenligen framställes denna skattfrihet såsom någonting nytt.
För de store var den troligen blott bekräftelse på en redan
sjelftagen frihet. Den del af folket som ville och kunde
på egen bekostnad stiga till häst, blef äfven frälst; hvem
det ej förmådde, ofrälst; ehuru detta ord nu mera ej
betydde träldom, utan endast skattskyldighet. Denna var
likväl, enligt forn-nordiska begrepp, ej mycket aflägsen
från den förra. Då Harald Hårfager ålade Norrska
bönderna skatt, klagade de att han gjort dem till trälar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
