Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om vår tids inre samhällsförhållanden, i synnerhet med afseende på fäderneslandet. Tre föreläsningar ur den hösten 1844 i Uppsala föredragna historiska kurs - Tredje föreläsningen. Utkast till de Svenska ståndens historia - Den skattskyldiga allmogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
384
Af den ursprungligen fulla egendomsrätten följde, att
all skatt hade börjat såsom bevillning; och så fortgick det
äfven sedan dylika bevillningars nödvändighet gjorde sig
allt mer gällande. Skogen lemnade väl i Sverige länge
rum nog för den som ej älskade att bevilja; tills
samfunds-ordningens nödvändighet äfven der träffade honom.
Slutligen stadgades skilnaden emellan den skattskyldiga
allmogen och frälset hos de högre stånden, för hvilka
ensamma alla åtagna bidrag till kronans behof bibehöllo
den ursprungliga naturen af bevillning, under det allmogens
fordna bevillningar allt mer antogo naturen af stående
skatter. För ökade skatter fordrade väl lagen ny
bevillning; men flera af de mest tryckande bland dessa ha
infört sig utan någon sådan; och Svenska allmogens rätt
att sig fritt beskatta har alltför ofta varit mer skenbar
än verklig.
Vi ha anmärkt, att vår gamla rätts-författning hvilade
på begreppet om en till samhället genom egendom gifven
borgen. Detta slags borgen var likväl ej den enda. Den
gamla författningen fästade äfven ganska stort afseende på
en moralisk. till samhället gifven borgen. Afseendet derpå
var mera negatift än positift, men så strängt, att de enda
i våra gamla lagar oförsonliga (d. v. s. icke med böter
försonliga) brott äro de, genöm hvilka denna moraliska
borgen ansågs förverkad. Sådant medförde ärelöshet, som
var borgerlig död, hvaraf den fysiska döden kunde blifva
en följd; ehuru lifsstraffet i de gamla lagarne mer finnes
tillåtet än påbjudet. Straff till lifvet erkände för öfrigt
icke våra gamla lagar, utom för sådana brott som
medförde ärelöshet. Den ärelöse brännmärktes med namnet
niding, och nidingsverk kallas i våra gamla lagar de gröfsta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
