Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om vår tids inre samhällsförhållanden, i synnerhet med afseende på fäderneslandet. Tre föreläsningar ur den hösten 1844 i Uppsala föredragna historiska kurs - Tredje föreläsningen. Utkast till de Svenska ståndens historia - Suveräniteten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
405
förbunden ständerna att höra, enär Kongl. Maj:t ville göra
några stadgar, plakater, reglementen och förordningar,
undantagande sådan allmän lag som Sveriges lag är, hvilken
angår hela riket och alla ständer i gemen, i hvilken
allmänna rikets lag, om något finnes nödigt att ändra,
förklara eller förbättra, Kongl. Maj:ts trogne undersåtare hysa
den underdåniga tillförsigt att Kongl. Maj:t lärer, såsom
en nådig konung, låta sig behaga att gifva ständerna deraf
del. — Det är det första formliga uppdragandet af hvad
vi kalla den ekonomiska och administrativa lagstiftningen
åt konungen, ehuru äfven förra konungar den utöfvat; ty
att utfärda stadgar, enliga med allmänna lagens grunder,
eller ock att med ytterligare författningar bringa lagens
föreskrifter till verkställighet, har af ålder varit Svenska
konungars rättighet. Men det nu gjorda medgifvande tog
för tillfället med sig vida mera. Såsom blott reglementarisk
ansågs nämligen på den tiden äfven hvad nu kallas
regeringsform, och de under förmyndare-regeringarne upprättade
regeringsformer voro genom sin aristokratiska syftning
ingalunda folket behagliga. Derföre hade 1680 års ständer
förklarat, att konungen till ingen regeringsform vore
bunden, utan endast till Sveriges lag och laga stadgar;
hvarmed man synes ha menat endast sådana stadgar som genom
konungamakten fått bekräftelse, hvilket ej kunde sägas
om de af ingen konung bekräftade regeringsformerna. Med
detsamma nedslogo ständerna uttryckligen rådets anspråk
att vara ett femte stånd, och sade sig ej vilja veta af
någon mediator emellan konung och ständer, såsom varande
i fäderneslandet en okänd sak. Att förordna om
regeringen, uppdrogo de för öfrigt åt konungen. "Och skall
detta allt — heter det i konungens approbation af
ständernas beslut — för evärdeliga tider för en lag och laga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
