Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om vår tids inre samhällsförhållanden, i synnerhet med afseende på fäderneslandet. Tre föreläsningar ur den hösten 1844 i Uppsala föredragna historiska kurs - Tredje föreläsningen. Utkast till de Svenska ståndens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
406
stadga hållas." Slutsatsen, att konungens vilja var lag,
låg icke i dessa premisser; men den blef derutur dragen.
Allt tyddes till fördel för enväldet. Ständernas förklaringar
af 1680 och 1682 ansågos hafva en sådan mening. Rikets
råd kallades nu kungliga råd. Ständerna sjelfva heta ej
mera rikets, utan Kongl. Maj:ts ständer. I 1693 års
riksdagsbeslut infördes, ständerna oåtspordt, att genom dessa
förklaringar konungens absoluta välde vore stadgadt4; i
följd hvaraf han och alla hans arfvingar, så man- som
qvinkön, voro satta till en envålds allena bjudande suverän
konung, den ingen på jorden är för sina actioner
respönsa-bel, utan hafver makt och våld efter sitt behag, såsom
en christlig konung, styra och regera sitt rike. — Del
var den suveränitet som Carl XII emottog och utöfvade.
Alla tre dessa slags representationer ha likaledes
ålagt och beviljat skatter i Sverige. Att i fordna
riksdagsbeslut vilja söka rättsgrunden till alla sådana, är så mycket
snarare fåfäng möda, som, enligt den gamla landslagen,
bevillning var ej hvad i sednare mening kallas
riksdagsfråga. Den borde ske genom öfverenskommelse med de
särskilda landskaperna, i de fall lagen sådant tillät; ehuru
detta stadgande ingalunda blifvit noggrant iakttaget. Medan
representationen vacklade emellan landskaps-ständer och
riks-ständer, trädde rådet eller konungen emellan; och så
ser man Gustaf I utskrifva dryga skatter blott med rådets
åberopade bifall. Hans söner voro i detta afseende ej
återhållsammare; och i synnerhet visar Johan III:s
oordentliga regering, med få riksdagar och nästan ständiga krig,
en följd af egenmäktigt ålagda skatter. Carl IX:s täta
4 Vid riksdagen hade icke derom varit någon öfverläggning. Jfr
Bowallius, Bidrag till yttranderättens historia i Sverige under
env&ldstiden. Frey, 22 häftet, Stockholm 1845.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
