Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om vår tids inre samhällsförhållanden, i synnerhet med afseende på fäderneslandet. Tre föreläsningar ur den hösten 1844 i Uppsala föredragna historiska kurs - Tredje föreläsningen. Utkast till de Svenska ståndens historia - Revolutionen i Sverige 1789
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
418
ordning och riddarhus-ordning; och regeringssättet af hans
ärofulla dagar hettes i Sverige återstäldt.
Gustaf III:s sednare revolution af år 1789 — ty
det var åter en sådan, och dylika utbrott af statskroppens
sjukdom begynna nu att periodiskt återkomma i Sverige
— är i allt en motsats till den af 1772. Det är illusionen
af 1772 som försvinner. Att de så nyss makt-egande
ständerna, att Svenska adeln i synnerhet skulle åtnöja sig
med bländverket af en nog olika delad hofgunst, under
det af de fordna politiska rättigheterna knappt en skugga
fanns qvar, var ej tänkbart. Fruktan för den förra oron,
njutningen af det derpå följande lugnet, den nya
konungaroaktens smekmånad, som varade längre än vanligt: allt
detta bidrog att länge qväfva missnöjet; och kollisioner
kunde undvikas så länge konungen ej behöfde synderna.
Det hade lyckats honom att göra sin första riksdag (1778)
nästan blott till en loyal ceremoni. Vid den andra (1786)
var förhållandet redan så förändradt, att den i hast måste
upplösas. Vid den tredje (1789) kom striden emellan
honom och alla det förra regeringssättets traditioner till
fullt utbrott. — Det ögonblick var inne, då han hvarken
kunde undvara ständerna eller bruka dem sådana de hittills
funnos. Hans ställning var redan så svår, att han synes
ha kastat sig i det Ryska kriget för att påskynda en inre
brytning. Den uteblef ej. Den adeliga oppositionen stälde
sig i sjelfva lägret emellan konungen och fienden.
Konungen stälde sig åter vid 1789 års riksdag emellan adeln
och ofrälse stånden. Han nyttjade dessas förbittring såsom
medel att kufva sin adel, och lyckades, för priset af
några medgifvanden, hvilka för bondeståndet medförde
verkliga fördelar, att låta tillerkänna sig en i sjelfva verket
oinskränkt makt. Sä var den fordna stånds-regeringens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
