Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om vår tids inre samhällsförhållanden, i synnerhet med afseende på fäderneslandet. Tre föreläsningar ur den hösten 1844 i Uppsala föredragna historiska kurs - Tredje föreläsningen. Utkast till de Svenska ståndens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
436
känna en redan färdig ny samhällsbildning, — och tillika
att öppna rum för en mera omfattande, som redan är
på väg.
Accepterar man medelklassen, så gifves ingen utväg
att undgå accepterandet af dess politiska distinktion; hvilken
är förmögenheten, såsom både ett resultat af och ett medel
till bildning. Man inkommer på en efter förmögenheten
graderad val-census. Men af detta medgifvande följer icke,
att ej denna gradering må och bör fullföljas ifrån den
större egendomen till den mindre, ja ända till den lägsta
grad af möjligt sjelfbestånd. Dermed är man åter inne
på följande, redan af vårt första konstitutions-utskott
uttalade grundsats: "att alla Svenska medborgare, utan
åtskil-nad af stånd, yrken eller lefnadssätt, skulle vara
berättigade att deltaga i valet af nationens befullmäktigade för
vården af dess lagstiftning; och att utöfningen af denna
valrättighet skulle endast bero af egenskaperna af bofast,
oberoende och fullmyndig, som anses erforderliga för
samhället, till borgen för bruket af en sådan rättighet"
Den enda konstitutionella företrädesrätt jag ville medgifva
medelklassen, eller allt hvad ungefärligen dit kunde räknas \
kommer af medelklassens der genomförda uteslutande anspråk,
hvarigenom den satt sig i en onaturlig ställning.
1 Jfr utskottets memorial i Sveriges Grundlagar m. m. Stockholm
1844, hos P. A. Norstedt & Söner, s. 119.
* "Bestämningen af gränsen kan i sig sjelf blott vara ungefärlig,
och måste likväl vid en viss punkt bestämmas. Det är samma
förhållande såsom t. ex. med myndighets-åldern. Det finnes ingen
förnuftsgrund, hvarföre den just skall börja vid fylda 21 år, och
ej något förr eller något sednare. Sådana stadganden gifva
exempel på hvad man kunde kalla det lagligt godtyckliga. Det är i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
