Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om vår tids inre samhällsförhållanden, i synnerhet med afseende på fäderneslandet. Tre föreläsningar ur den hösten 1844 i Uppsala föredragna historiska kurs - Tredje föreläsningen. Utkast till de Svenska ståndens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
437
vore den af direkta val; då valen deremot längre ned
borde blifva, hvad de ännu till större delen hos oss äro,
indirekta. I detaljerna af ett representations-förslag
hvarken kan eller vill jag här inlåta mig, men får tillägga att
jag, hvad dessa beträffar, hufvudsakligen instämmer med
ett af tvänne aktade medborgare utgifvet förslag, som sedan
femton år är för allmänheten framlagdt. Följande ord i
inledningen till detsamma skulle jag vilja göra till mina
egna: "Att på en gång göra valrätten i det närmaste allmän
och valen utan undantag omedelbara, hafva vi ej kunnat
förlika med de begrepp och den kännedom vi ega om
Svenska folkets närvarande tillstånd och förhållanden. Vi
hafva ej ett ögonblick dragit i betänkande att utsträcka
valrätten så långt vi ansett möjligt, och längre än den
kanske i något land inom vår verldsdel hittills egt rum;
men vi hafva hvarken funnit rådligt eller möjligt att göra
distrikterna för omedelbara val alltför små, eller trott oss
kunna uti vidlyftigare distrikter sammandraga alltför stora
massor af valmän. Vi hafva derföre måst antaga två slags
representant-val: det ena, såsom hittills å landet, genom
elektorer, för det stora antal valberättigade som ej ulan
olägenhet kan sammankomma mangrant; och det andra
omedelbart, för de valmän, hos hvilka man har rätt att
allmflnhet af större betydenhet 8n man tror. I verkställighet och
förvaltning visar det sig ännu vigtigare än i lagstiftningen; der
det, ehuru till en viss grad oundvikligt, dock är inskränkt inom
trängre gränsor. Går man utom de gränsor lagstiftaren och
domaren måste sig föreskrifva, ökas nödvändigt området af detta
godtyckliga och genom inga föreskrifter bestämbara. Det vill säga:
förtroendet blir allt mera personligt; hvilket ock är dess natur.
Mest gäller detta om regent och regering, med inbegrepp af
re-gentens råd, dernäst om representanten. Häraf kunna vi draga
en vigtig slutföljd. Representanten, om än representerande i följd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
