Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svar till professor Fryxell (i anledning af skriften: ”Om aristokrat-fördömandet i Svenska historien, jemnte granskning af tvenne blad i prof. Geijers trenne föreläsningar”) 1846
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
475
med flera af rikets slott innehades af Tyskarne, sora
derifrån genomströfvade landet med plundring och brand. I
Stockholm anstälde de Tyska borgarne ett blodbad på de
Svenska. Sjöröfvareskaror svärmade i Östersjön. Flera af
rikets städer lades i aska. Inom riket höllo somliga med
Albrekt, andra med Margareta. Landet plågades äfven af
missväxt. Adeln förskansade sig på sina gårdar, och så
många små röfvarefästen uppstodo, att man sedermera
allmänt måste förordna om deras nedbrytande. Då var i
Sverige, säger Rimkrönikan, fiender å alla sidor, och son
mot fader och broder mot broder. Andra författare klaga
att jorden blef lemnad obrukad, och riket nästan
förvandladt till en ödemark
Det var under sådana omständigheter som Margareta
utverkade de nämnda koncessionerna, medgifna, såsom ofta
sker, i nödens stund, af tröttade partier, som likväl snart
i sjelfva unionen skulle finna ett ännu större spelrum för
sin ärelystnad. Kan man misskänna den tillfälliga
naturen af dessa medgifvanden, då de store här samtycka till
samna reduktion, för hvars ifrågasättande de nyss gjort
upprir mot konung Albrekt? Kan man misskänna detta
förhålande, då man sedermera ser aristokratiens
privilegier Sd hvarje förnyelse af unionen oupphörligen växa;
tills i Kalmare recess 1483 konungen måste samtycka att
ingen \y medlem intaga i rådet utan de öfrigas samtycke,
att adJn får innehafva pantegods ifrån kronan utan all
tjenst ch tunga, att den får befästa sina gårdar och der
neka kinungen sjelf tillträde, och att hvarje god man,
andelig iller verldslig, — undantagande de mål som
konungens enak voro — måtte vara konung öfver sin egen
landbo.
’ Jfr ra historia, I: 221.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
