Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svar till professor Fryxell (i anledning af skriften: ”Om aristokrat-fördömandet i Svenska historien, jemnte granskning af tvenne blad i prof. Geijers trenne föreläsningar”) 1846
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
489
hvarandra förnya gamla fördrag! Det är i synnerhet det
öfra Sverige som erbjuder detta skådespel, emedan adelns
makt, med undantag af Småland, var större i det södra".
Sådant var det tillstånd, ur hvilket Gustaf Wasa
uppryckte Sverige. Det egentliga kungs-arbetet i Svenska
historien begynner med honom. Hvad detta varit för ett
arbete, — både vigten och svårigheten af konungens
ställning såsom representant af statens enhet i dessa tider,
— hans egen ställning i Sverige, der folket aldrig förlorat
sina politiska rättigheter, — sammanhanget mellan dessa
rättigheter och konungens makt, — om allt detta synes
herr F. ej ha något redigt begrepp, emedan han
oupphörligen förebrår mig att i Sveriges historia ha
företrädesvis framställt detta sammanhang på aristokratiens
bekostnad. — Under striden mellan Sigismund och Carl
återvände, ha vi sagt, alla de gamla farorna, unionsplaner,
hierarkiska förslag, provinciella söndringar, dessa
sistnämnda på mer än ett sätt. Vi finna dem först i de
provinciella magnaternas, i de af Sigismund nämnda ståthållarnes
sjelfständighet. Clas Fleming tog flottan till sig i Finland
och söndrade sig uppenbart från Svenska regeringen. Arvid
Stenbock i Östergötland nekade efterkomma hertigens
befallningar, och stämdes fem gånger af honom till ansvar
utan att lyda. Hans bröder Erik i Westergötland, Carl i
Småland visade ej större hörsamhet. Erik Sparre,
ståthållare i Westmanland och Dalarne, undvek väl i det
längsta att öppet bryta med hertigen, men visade snart
sina verkliga tänkesätt. Sista gången han höll ting i
Dalarne omgaf han sig med nära nog kunglig ståt, lät hålla
vakt om sin person och utskref stora kostgärder.
Slutligen förbittrades bönderna, hvilka han i början intagit
• Jfr min Sv. Folkets Hist. II: 43—45.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
