Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svar till professor Fryxell (i anledning af skriften: ”Om aristokrat-fördömandet i Svenska historien, jemnte granskning af tvenne blad i prof. Geijers trenne föreläsningar”) 1846
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
520
Han var i första månaden af sitt adertonde år. Hans
ungdom, hans intagande personlighet, hans mildhet, i
motsats mot fadrens stränghet, tröttheten vid långvariga
borgerliga oredor gjorde, att omkring honom partierna i Sverige
försonade sig. Men omständigheterna voro sådana, att
denna försoning nödvändigt skulle slå ut till den förut
ned-hållna aristokratiens fördel. Ej såsom hade Carl varit en
i alla afseenden afgjord fiende till denna. — Denne mest
demokratiske konung i Sverige är den som stiftat
inrättningen af en ständig rådkammare (i stället att rådet förut
varit spridt i landsorterna). Han förordnade att af de tolf
rådsherrarne fem skulle såsom drots, marsk, amiral, kansler,
skattmästare, innehafva rikets högsta embeten. Rådets ed
innehöll, att det skulle styrka hvad regenten tillsagt
un-dersåtarne, och dessa regenten. Det sista var ur den
gamla råds-eden. Carl den nionde var ej i sig sjelf en
rådsfiende; han var ej heller i sig sjelf en adelsfiende.
Carls år 1608 adeln erbjudna privilegier innehålla i sjelfva
verket ökade förmåner och flera hitintills nya friheter. De
erbjudna friheterna lära dock alla befunnits tvetydiga, då
konungen ville göra beloppet af adelns rustljenst till
föremål för en ny bestämmelse’, och denna
omständighet,jemförd med konungens äldre anbud att för alltid upphäfva
rusttjensten emot lika skattskyldighet för frälsejord som för
annan, visar att Carl endast så vida kan kallas adelns
fiende, som han ville att dess rättigheter skulle motsvaras
af dess lagliga skyldigheter.
Märkom nu. huru dessa förhållanden förändrade sig
vid Gustaf Adolfs uppträde på thronen! Den försäkran,
J Derjemte var hvarje adelsman personligen förbunden till krigstjenst
eller ätminstone i allmänhet till rikets tjenst. Och stora personliga
förtjenster är ock den motvigt Svenska adeln för denna tid bar
att lägga i vågskålen emot stora privilegier.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
