Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svar till professor Fryxell (i anledning af skriften: ”Om aristokrat-fördömandet i Svenska historien, jemnte granskning af tvenne blad i prof. Geijers trenne föreläsningar”) 1846
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
521
sora förelades den unge konungen, kan i sjelfva verket
anses för en regeringsform, och man återfinner redan deri
grunddragen af den sednare från 1634. Rådet insattes i
sjelfva verket till ett medelstånd emellan konung och folk.
I sig sjelf kunde detta också förklaras i Gari den niondes
mening. Men det blef ej så förklaradt. Carl hade på sin
bana oupphörligt framgått med ständerna. Man var
ledsen vid hans många riksdagar. Angående skatterna
stadgas, att de ej skulle påläggas utan riksens råds vetskap
och deras samtycke som vederbör; hvilket saratycke ofta
så inhemtades, att konungen och rådet genom ståthållarne
i länen eller särskilda utskickade inhemtade invånarnes
samtycke till utskrifna gärder eller besvär. I 1634 års
regeringsform är det en uttalad grundsats, alt ej lätteligen
låta det komma till allmän riksdag, utan hellre till
utskottsriksdagar; och Axel Oxenstjerna åberopar under
förmyndarestyrelsen uttryckligen rådet såsom representerande
ständerna’. I ett afseende gick 1612 års konungaförsäkran
längre än 1634 års regeringsform. Den förstnämnda hade
uteslutit den punkt i den gamla konunga-eden som förbjöd
att bortskänka eller förminska kronans egendom.
Om allt detta röjer en aristokratisk syftning, som
för konungamakten sjelf kunde blifva vådlig, så visa de
adeliga privilegierna af 1612, som nu äfven förelades den
unge konungen till underskrift, samma syftning ännu
tydligare. Vi ha sett att Gustaf Adolf sjelf med dem var
missbelåten, utan att likväl, under ständiga krig, kunna
ändra förhållandet. Det finnes en kamp, i hvilken denne
segrare blef underlägsen, nämligen mot den, under
dåvarande omständigheter, oemotståndligt växande adeliga
inflytelsen öfver de andra samhällets klasser, hvilken af sig
’ Jfr min Hist. Ill: 347.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
