Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svar till professor Fryxell (i anledning af skriften: ”Om aristokrat-fördömandet i Svenska historien, jemnte granskning af tvenne blad i prof. Geijers trenne föreläsningar”) 1846
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
526
Jakob de la Gardie sade: "det var gemenligen salig konung
Gustaf Adolfs natur, att han gerna augmenterade sina
regalia och kungliga höghet och diminuerade och afskar
andras privilegier." — Derföre har jag ock i
föreläsningarne sagt: "Gustaf Adolf har ingenting velat uppoffra af
thronens rättigheter." Huruvida ej aristokratien efter honom
i dessa rättigheter ingrep, må dömmas af hvad redan
blifvit anfördt. Omständigheterna hade deri sin stora del,
men ej endast dessa. Ty onekligt lärer vara, att
aristokratien äfven häri fullföljde en plan, och att den störste
af denna tidens store, Axel Oxenstjerna, sjelf alltför mycket
såg fäderneslandets väl och ära under synpunkten af sitt
stånds. Derföre har jag redan i min historia sagt (III:
440): "att han i betydenhet ej mera blef den han varit,
dertill var hufvudorsaken ej en ung qvinnas nyck på
thronen, utan ministerns förändrade ställning till thron och
rike. En statsmans rätta verksamhet går endast ur statens
medelpunkt, med strängt afseende på det helac. Hans
styrka ligger ej i gunst och personer, utan i den allmän-
’ Riks-kansleren har sjelf förträffligt uttryckt detta: "När en regering
icke tager animum regis an och talar pro reptMica, utan agerar
en privatum och talar å stånds bSsta, då kan regeringen icke stå",
sade han i rådet den 20 Juli 1636. Det finnes från denna tid,
då han vid sin hemkomst från Tyskland gaf regeringen hemma ny
kraft, flera yttranden af honom i samma anda. Likväl kan ej
nekas, att han regerade in sig i andra grundsatser. Han var
frihets-älskande till den grad, att flera statsmän — såsom Chanut
och Whitelocke — tillskrifva honom republikanska tänkesätt; men
såg friheten endast alltför mycket såsom adelig frihet. Hvad deraf
strängt följer, må uttryckas med följande citation: "il est une
verité qui ressort clairement des faits que nous venons de retracer,
c’est que la liberté — dans tes mains d’une corporation — c’est
le monopote, et la pire espèce de monopole." Revue des deux
Mondes 1 Octobre 1845, p. 77.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
