Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svar till professor Fryxell (i anledning af skriften: ”Om aristokrat-fördömandet i Svenska historien, jemnte granskning af tvenne blad i prof. Geijers trenne föreläsningar”) 1846
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
528
lig storhet ocli att blifva på en gång rättvis och billig.
Jag har bemödat mig att vara det.
Om Christina har jag sagt, att hon är bättre än hon
synes, hvilket man ej alltid kan säga om denna tidens
aristokrati, och vi ha sedan sett att hon äfven bär skulden
för andra synder än sina egna. Man plägar i sådana fall
något tygla en eljest billig dygde-ifver och ej dömma alltför
strängt; särdeles om föremålet för öfrigt ingalunda sökt
fördölja sina fel, utan tvärtom genom dem sjelf ställt sitt rykte
i skuggan. Skulle det väl vara så fördömligt, om vi känt
oss sålunda sinnade emot denna snillrika drottning? — Det
finnes personer, för hvilka en stor natur, äfven i ruiner,
har någonting fängslande. Kanhända äro vi ej fria från
denna svaghet. — Hr F. tyckes ej vara bekajad dermed.
Den märkliga riksdagen år 1650, då ofrälse stånden
inkommo med sin bekanta protest emot abalienationen af
kronans gods och räntor, har af mig i korthet, af hr F.
utförligare, blifvit behandlad; och han har dervid meddelat
flera ganska intressanta upplysningar, t. ex. om en rådets
plan att före drottningens kröning ytterligare inskränka
konungamakten och utvidga adelns privilegier. Se hr F:s
Berättelser ur Sv. Htst. 9:de delen, s. 77. — Det är ej
första gången som prof. Fryxell, författaren af stridsskriften mot
mig, vederlägges af prof. Fryxell, författaren i Svenska historien.
— Det anförda kastar ljus på egentliga meningen med de
förebråelser Christina öppet uttalade i anledning af rådets
motstånd, då hon ville låta förklara sitt syskonbarn Carl
Gustaf för thronföljare; hvarvid de skarpsyntare äfven genast
genomskådade hennes beslut att sjelf från thronen nedstiga.
"Hon kände väl" — utbrast hon i rådet — "att senaten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
