Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ljungeldsmoln.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som tog var en och densamme, sjönk han ned
på sina knän och tillbad: »Naken kom jag ifrån
min moders liv, naken skall jag vända dit igen.
Herren gav och Herren tog. Välsignat vare
Herrens namn!» Och var och en, som kan
utropa vid förlusten av allt: »Välsignat vare
Herrens namn!» står vid övergången till en värld
utan missräkningar. Men fostran till djup andlighet
är så allvarlig, att köttet ryser: »Herren skone dig!»
Hans planer grusades. Väntan skapar själens
drömmar och ideal. Förhoppningar grundlägga
missräkningar. Stora planer föranleda stora
nederlag. Äntligen ha vi lärt inse alltings
fåfänglighet. Men det är ett långsamt lidande att dö
från världen, så länge vi hysa något hopp till
världen. Den som har grundat stora planer för
en ljus och lång framtid klagar såsom en
skeppsbruten, då han föres nära döden med sin
gråtande ungdomsbrud vid sidan, eller en
olyckshändelse gör honom till krympling o. s. v. »Mina
planer, mitt hjärtas egendom äro sönderslitna.»
Tro mig, det går ej utan smärta!
Men elden fräter allt djupare in. Kärleken
angripes. Att älska och vara älskad är en av
livets högsta förmåner. Varken rikedom eller
anseende kan förläna det mest ringa liv på
jorden en så klar och hög sol som varma, tillgivna
hjärtan. Huru lätta äro jordens mödor, då varje
uppdrag bestrålas av ett leende! Åren ila så fort,
då vänskapens sköna Rakel fröjdar oss. Men
kanske vi äro stolta över att vinna hjärtan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
