Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Framsidan av Guds tron.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Därför klagade han: »O, att jag funne vägen till
Guds tron!» »Jag ropar till honom, och han
svarar mig icke!»
Stå vi icke här inför en stor hemlighet?
Visserligen. Men det finns två särskilda
förhållanden, som sprida ljus över denna hemlighet. Först
det utvalda föremålet. Det var ju en av hans
utkorade. »Hans like finnes icke i landet, en
man så rättfärdig och from, som fruktar Gud och
skyr det onda.» Om det icke hade varit Job,
hans trogne tjänare, skulle han hava lämnat sitt
verk redan i början, då Job förbannade sin
födelsedag. Men nu var Guds tålamod utan gränser,
ty kärleken, den kärlek, som är starkare än döden,
brann högt i hans hjärta. Det andra, som
förklarar tystnaden, är det höga målet. Han ville
storligen förhärliga sitt namn och välsigna sitt
barn, då han visade äktheten i hans gudsfruktan
och samtidigt frälste honom ifrån hans eget »jag».
Bakom molnet uppgjordes höga planer för det
dyrbara liv, som krälade i askan, Därifrån
utströmmade kraften till verkets fullbordande.
Men allt var tyst. Och Guds tjänare hade
ingen aning därom.
Har någon ibland oss gjort en liknande
erfarenhet? Ropa Guds barn förgäves om lindring
i smärtan, då han utför sitt genomgående verk?
Ja, ofta. Förgäves bådo vi om räddning för det
svaga men dyrbara liv, som Herren anförtrodde
oss i ett barn, kärare för oss än allt på jorden.
Trots alla våra tårar förbleknade vår sköna Rakel,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
