Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Framsidan av Guds tron.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
III. Molnet är framsidan av Guds tron.
När patriarken sov den minnesvärda natten
mot stenens huvudgärd, var han ensam och allena
i världen. Men då morgon grydde, hade han
orsak att inviga sitt Betel och säga: »Huru heligt
är icke detta rum!» I denna öken var himmelens
port. Där bodde Herren.
Ack, hur ofta vi luta oss mot himlastegen med
dess skinande serafer, men för oroliga tankar och
bekymmer förlora vi den sköna drömmen! Jakobs
Gud ledsagar oss ändå med sina härar och fyller
varje tomrum med sin närvaro. Låt vara, att
han kommer till oss i skepnaden av en kämpe,
som övermannar och krossar oss i den punkt,
där vi äro starka. Guds närvaro medför offer,
ett nedbrytande. »Förkrossande» är en av
trapporna till tronen. Men vi klaga över smärtan,
då vi — adlas till furstar.
Stor var Guds nåd över Abraham, men störst
på lidandets höjdpunkt. Aldrig hade han varit
så nära tronen, som då han genomgick det
största av alla prov. Om han kände det så, när han
fullbordade Isaks offer, det vet jag icke; men det
vet jag, att han visste det, då han lämnade
offerhöjden. 1 Mos. 22. Gud allsmäktig prövade sin
tjänare, efter vad vi tycka, alldeles för hårt, när
han tog igen löftessonen. Men sedan Isak är
bunden på altaret, öppnas dörren till den oändliga,
härliga uppfyllelsen av Abrahams hopp. Han såg
Människosonens dag och vart glad.
Det kostar tåreströmmar att frambära löftessonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
