Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lugn i stormarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
många »varför» lämnas obesvarade, och vi tro oss
vara övergivna av Gud; men även till oss ljuder
i stormen denna milda röst: Var stilla, Gud är
här! Det fördolda behöver ingen annan
förklaring än denna: Det är jag! Är det Han, finnes
inga skäl för min klagan. Han känner djupet
i min smärta och är förtrogen med min sorg.
Han vet, hur den började, och hur den kommer
att utveckla sig. Allt har gått igenom hans hand.
Allt är vägt på hans hjärta; och innan prövningen
började, hade han dess utgång i sina händer.
1 Kor. 10:13. Detta är hemligheten, varför han
sover i skeppet, medan vi kämpa emot stormarna,
Mark. 4:31, eller varför han sitter, medan
reningselden bränner. Mal. 3:3. Varje orsak ligger
under hans fötter. Är det ej nog?
Aldrig sviker han sina löften. Prövad kan en
kristen bliva men aldrig övergiven. Mästarens
lärjungar äro ofta utsatta för storm, men aldrig
för han ut lärjungen i stormen utan beräkning
att landsätta honom. Och aldrig ångra vi de
stunder, som vi hava tillbringat i stormarna.
Men vådan ligger i att förlora sansen under
jordelivets prövningar.
Det är ej endast höjderna, som berusa våra
hjärtan och göra själen onykter. Långvarig
smärta kan så beröva en kristen all besinning,
att han menar sig vara fullt berättigad att knorra
emot Herren. »Han satte mig på stormens rygg
och lät mig fara, och dess brak betog mig
sansen.» Den nåd, som fordras för att kunna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
