Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På stormens rygg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
På stormens rygg.
"Han satte mig på
stormens rygg".
I. Stormen lyfter oss högre än den lugna
dalens ro.
Tvärtemot all förmodan satt Job i Konungens
ekipage, då han for på vädrets vingar. Ps. 18:11.
Men icke visste han det. Han menade sig vara
såsom en fågel, som hade blivit rövad ifrån sitt
bo, men bars ändå på »den store Örnens» vingar
allt närmare sitt höga näste. Underbara äro
Herrens vägar. Han väljer alltid sin väg för de
utvalda genom öknar och vatten. Trons väg är
lidandets väg för köttet. Det går genom
uttömmande till fullhet, genom död till liv. Det har
skridit långt med Guds verk i oss, då vi äro
hjälplösa.
Job hade aldrig varit i motgången så »lyftad»,
aldrig i lyckans dagar så »uppbyggd» som nu, då
han nedbröts på alla sidor. Guds verk befann sig
på ett högt stadium, då Job satt på stormens rygg,
och målet var utomordentligt stort. Själv erkände
Job, att denna äreplats var hög: »Du satte mig på
stormens rygg.» Men ändå klagar han som ett barn,
då fadern sätter det på sin axel. 5 Mos. 33:12.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
