Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På stormens rygg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Själva vågens brus får en skön melodi, då vi
föras till medvetande om att vindarnas Herre är
vår egen dyre Mästare. Till och med stormens
brak, som betog Job sansen, bär musiken av
kerubernas vingar. Hes. 10:5. Den rytande
strandvägen, själva döden, är konungens
trumpetare. Fil. 1:21. Bakom yrande skummet står
Herren för att avtorka deras tårar, som, kvalda
in i döden, kastas upp av lidandets våg på den
gyllene stranden. Uppb. 21:4. Varför skola vi
då ständigt klaga över storm och oväder? Ps. 55:9.
Vinden är ju en gammal trotjänare, prisad
till och med i sång. Ps. 104:4. Vare det långt
fjärran från oss, att vi skulle ängslas för utgången
och sucka: »Jag faller nog en dag i Sauls händer.»
Sky en sådan förolämpning emot Herren som
denna: »Sköter du icke om, att vi förgås?» Visst
gör han det.
Ännu lever han, som sade: »Var stilla!» och
han är densamme som då. Faller jag, så faller
jag i hans armar. Dör jag, så dör jag i Herren.
Lyftad genom stormen, utrope minsjäl: Om han
dödar mig, vill jag likväl hoppas på honom.
Om än varje jordisk glädje
Under nöden gick i kvav;
Om min vilja mådde illa
På det stormupprörda hav,
Dock med helig fröjd mitt hjärta
Sjöng hans lov så innerlig,
Då min Faders goda vilja
Blev den käraste för mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
