Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- 5. Kärleken i Andens moderskap.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
5.
Kärleken i Andens moderskap.
»Skulle väl en kvinna
förgäta sitt dibarn?» Es. 49.
»Såsom en fader
förbarmar sig över sina barn.»
Ps. 103.
Ned ifrån plantan upp till den höga apeln —
som pryder sin åldriga hjässa med tusentals
blommor — utgiver naturen det bästa hon har
för att göra blomman, det lilla fröets vagga, så
skön och tilldragande, att »icke ens Salomo i all
sin härlighet var så klädd, som en av dem.»
Det liv, som naturen framalstrar, lämnas icke
i dess späda begynnelse utan omvårdnad. Med
vilken omsorg vårdar icke varje art sitt eget
frö, inneslutande det till och med understundom i
hårdare skal än veden i sin egen stam.
Yttringen av kärlek i modersförhållandet
framträder dock mera tydligt hos levande väsen, vilka
äro i stånd att giva uttryck för hjärtats och
känslans rörelse. Den kärlek, som driver fågelhonan
att skydda sina ungar mot förföljaren, den
varsamhet örnen ådagalägger, då han lär sina ungar
flyga, är en — om än svag — yttring av den
andeström, som är naturens och livets åder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 22:01:46 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/egn/nyomvand/0022.html
