Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Kärleken i Andens moderskap.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1:o. Om själva naturen offrar det bästa hon
har och omgiver det svaga fröet med balsamiska
dofter, huru skall icke Herren utgjuta sin kärlek
över de sina.
Hur skön är icke den åskådning Mästaren giver
oss genom liknelsen om det förlorade fåret, som
herden sökte, tills han fann det, den borttappade
penningen, som föranledde kvinnan att genomsöka
hela sitt hus, och den förlorade sonen, som
väntades hem! Luk. 15. Såsom hemmets favorit
ligger i vaggan, så är fåret, penningen, sonen
den sak, varom den underbara historien rör sig.
Då familjen begåvas med ett barn, få de äldre
sönerna reda sig inom hemmet, så gott de kunna.
Alla intressen röra sig omkring den nyfödde.
Om ej du kan vara glad, så är han åtminstone
glad över dig. Han skall fröjda sig över dig
med lust, tiga stilla i sin kärlek, glädjas över
dig med jubel. Sef. 3. Och i denna sitt hjärtas
översvallande fröjd vill han göra ditt emottagande
så konungsligt som möjligt. »Tagen fram!» så
ropar han, som ingav naturen att smycka sin
vagga och fågelhonan att skydda sina ungar.
Varje förlorad son, som återvänder, skall finna
ett gästabud tillrett för sig. Men borden äro
lika festligt dukade var morgon, och kärleken i
Andens moderskap är evig, obegränsad.
2:o. En moders kärlek är uthållig. I tålamod
och kärlek håller Herren ut med sina barn.
Hans tålamod är vår frälsning.
Ingen varelse är mera hjälplös och beroende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
