Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Framställning af Gudarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
151
varande sjuka barns tillfrisknande. Och på det
hennes bön desto säkrare matte blifva hörd, lofvar
hon Guds moder två vaxljus och en ny krona. Detta är
således redan en förväxling af bilden med den genom
densamma betecknade gudomligheten, ty vaxljusen
och kronan smycka endast bilden. Men ännu mera! Om
bönen till Maria i kapellet vid sjön ej hjelper,
går det sjuka barnets moder till Maria i kapellet på
berget och klagar för denna sin nöd. Här är således
ovedersägligen klart att stenbilden blir tillbedd och
ej den ena och sanna Guds moder, som i bilder blifvit
framställd vid sjön och på berget, Det är just det
obildade folkets svaghet, som ej kan höja sig från
bilden till andan. Men sådant ligger ej i den kristna
religionens väsende; och om det också tusen gånger
förekommer att af oförnuft en staty blir tillbedd,
så kan man likvid ej säga att kristendomen har gudar
af trä och sten.
Likaså var äfven förhållandet i Egypten. För
det lägre folket gick mången religionens mening
förlorad, och den som blifvit uppfostrad i
okunnighet, gick kanske och offrade åt den
heliga ormen utan att tänka derpå och visste kanhända
ej en gång att den endast var en sinnebild af den
fyreniga, oskapade Amun. Främlingar, som kommo till
Egypten, förstodo naturligtvis alldeles icke
meningen med djurens dyrkan; de visste endast hvad
de sågo med egna ögon och så uppstod den förvända
och oriktiga åsigten, att de gamle Egyptiernas
religion vore en rå djurdyrkan. Och liksom än i dag,
en hjelpbehöfvande begär underverk af en helgonbild;
liksom nu det efter under lystna folket vet att
berätta tusen saker, huru här och der den helige i
verkligheten hulpit, gjort blinda seende och lama
gående; oaktadt hvarje förnuftig vet att det ej
är sannt, emedan det ej kan vara saunt - just
på samma sätt fordrade, för tre tusen år sedan - det
lägre folket icke allenast underverk af tjuren Hapi,
utan visste äfven att anföra många exempel då
han hört bönen, oaktadt äfven då hvarje bildad
visste att det var vidskepelse och intet
annat. Men folket lät ej fråntaga sig sin tro.
Man gjorde djuret en fråga och kastade foder
framför detsamma; åt det, så var detta ett
jakande eller gynnsamt svar; tog det intet af den
erbjudna födan, så gällde detta såsom ett nekande
eller ogynnsamt svar. Likaså bad man till djuret.
»O Hapi, store mäktige Hapi!» bönfaller en moder,
som ligger på knä framför tjuren, »mitt barn är
sjukt, min gode Maihar; ingen konst kan återgifva
honom helsan, så hjelp honom du; bistå du en
stackars moder! »Med dessa ord kastar hon framför
djuret dess älsklingsfoder. Tjuren luktar på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>