Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om bevisen för Guds verklighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
resultat, att några teoretiska och vetenskapliga bevis för Guds
existens icke voro möjliga.
Vi skola nu i öfverensstämmelse med de fordringar, som
vi sett gälla med afseende på logisk bevisning i allmänhet,
uppställa ett giltigt bevis för Guds verklighet. Detta bevis lyder:
Det osjelfständiga förutsätter det sjelfständigt varande.
Menniskan och verlden äro osjelfständiga. Ergo: menniskan och
verlden förutsätta det sjelfständigt varande, d. ä. Gud. Eller, i
annan form uttryckt: Det gifves ofullkomliga förnimmelser.
Ofullkomliga förnimmelser förutsätta fullkomliga förnimmelser, som för
dem ligga till grund. Ofullkomliga förnimmelser åter förutsätta
ofullkomligt förnimmande väsenden och de fullkomliga
förnimmelserna förutsätta ett fullkomligt förnimmande väsen, d. ä. Gud.
Följaktligen är Gud verklig, hvilket skulle bevisas.
Vi ha här utgått från oss sjelfva och verlden, ty det är
våra ofullkomliga förnimmelser, som vi från objektiv synpunkt
kalla vår verld. Dessa ofullkomliga förnimmelser förutsätta såsom
allt tillvarande en tillräcklig grund. Och grunden till ofullkomliga
förnimmelser kan endast vara fullkomliga förnimmelser. Hvad
förnimma vi ofullkomligt? Tydligen det fullkomligt förnumna
eller fullkomliga förnimmelser. Ingenting annat kan förnimmas
än förnimmelser. Och lika visst som det nu är, att de
ofullkomliga förnimmelser, som utgöra vår fenomenverld, förutsätta
ett ofullkomligt förnimmande subjekt, menniskan, lika visst är
det ock, att de fullkomliga förnimmelser, som ligga till grund
för de ofullkomliga, förutsätta ett fullkomligt förnimmande
subjekt, Gud.
Vi ha här utgått från ett visst och nödvändigt såsom
bevisningsgrund, nemligen från vår verld och från oss sjelfva såsom
hennes subjekt. Verlden och vi sjelfva ha nemligen nödvändig
visshet och verklighet. Vidare har Gud här ett sådant
sammanhang med bevisningsgrunden, att han får samma visshet och
nödvändighet, som denna. Det ofullkomliga förutsätter det
fullkomliga. Affirmation af det enas vara innebär affirmation af det
andras. Slutligen äro ock både demonstrandum eller Gud och
bevisningsgrunderna sjelfmedvetandets former. Detta har
framgått genom bevisen för den absoluta idealismen.
Härefter gå vi att taga i betraktande de historiskt gifna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
