Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29
absolut. Ideen betraktas här inom ett ändligt eller
diskur-sivt medvetande, hvars aktuela förnimmande har omdömets
form. Gud deremot, som har ett oändligt och intuitivt
förnimmande, fäller inga omdömen och således icke heller
några negativa omdömen 0111 sina ideer. Dermed att Gud
tänker en idee, t. ex. den, som vi säga vara den lägsta,
så är och tänker han sig sjelf och alla högre ideer i och
med denna. Gud är sjelfva allväsendet eller substansen,
som är och innehåller allt ursprungligt, sannt eller
absolut varande och det positiva tänkande, som utesluter alla
negationer. Gud har inga negativa bestämningar; icke
heller är något, såsom omedelbart innehåll i Gud, negativt
bestämdt.
Slutligen kan ideen äfven betraktas i »sitt sekundära
och liksom tillkomna vara för sig sjelf» eller i sin
tillvaro. Han är nu icke idee eller absolut väsen i Gud utan
ändligt subjekt, relativt väsen, som har tillvaro. Tillvaro
är ett väsendes lif och sjelfmedvetande i och för sig sjelft
i dess åtskilnad från Gud eller i motsats mot dess lif och
sjelfmedvetande i och för Gud, hvilket sammanfaller med
hvad det sjelft är i sin sanning. Detta väsende är nu
ändligt i och genom sitt förhållande till andra väsenden.
För att förnimma sig sjelft måste det nemligen förnimma
sig i förhållande till andra och högre väsenden, som det
icke har magt att förnimma så, som de äro i sin sanning.
Inskränkningen i dess förnimmande beror derpå, att det
såsom subjekt icke är det bela utan endast ett moment i
det bela, som har att förnimma sig i förhållande till andra
och högre väsenden. Hade det endast att förnimma sig
inom sig sjelft och i de väsenden, som det sjelft innehåller
såsom sina positiva bestämningar, så vore det såsom Gud
absolut fullkomligt. Det hade då inga yttre och negativa
bestämningar, ingenting, som hämmade dess lif eller
fördunklade dess uppfattning. Ingenting kan i ocb genom
sig sjelft och sitt eget positiva innehåll vara någonting
annat än hvad det är, d. v. s. lefvande och sjelfmedvetande
utan all inskränkning och motsats. Nu deremot är det
genom sitt förhållande till andra och högre väsenden änd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
