Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
ligt. Graden af dess ändlighet såsom tillvarande subjekt
beror på graden af den materiala ofullkomlighet, som det
har såsom idee.
Hvarje ändligt väsende har mångfald och konkretion
icke genom former utan genom konkreta väsenden såsom
bestämningar, på samma sätt som Gud har mångfald och
koukretiou icke genom former utan genom konkreta
väsenden, som bestämma honom. Skilnaden är blott den,
att då alla väsenden i och för Gud äro sjelfständiga och
fullkomliga eller absoluta väsenden, så äro alla väsenden
i och för ett ändligt subjekt osjelfständiga och
ofullkomliga eller relativa väsenden, hvilka dock för att kunna
bestämma subjektet måste vara någonting i sin sanning
(absolute). Så snart man tänker ett verkligt, vare sig
relativt eller absolut väsen, så måste man ock tänka många,
vare sig relativa eller absoluta väsenden såsom dess
konkreta mångfald eller bestämningar. Ett väsende, som vore
rent enkelt och som icke innehölle en mångfald af
väsenden såsom vare sig positiva eller negativa bestämningar,
vore icke ett verkligt väsen utan endast en abstraktion.
Ursprungligen äro alla väsenden sjelfständiga och
fullkomliga eller absoluta väsenden, som aila ha lif och verklighet
i Gud såsom alla sanna väsendens enhet och allhet. De
ändliga och relativa väsendena äro icke ursprungliga utan
endast sekundära väsenden. De äro sekundära i
begreppet, icke i tiden, som sjelf är ett sekundärt. De äro
väsenden under förutsättning af sitt eviga lif i Gud. Såsom
sjelfva förnimmande det enda, som ursprungligen är, Gud
och det guddomliga, äro de, ehuru i sig sjelfva i sitt slag
oändliga, likväl i förhållande till hvarandra och till Gud
ändliga, emedan de nu endast hafva ett visst
måttafper-ceptionskraft, beroende af den materiala ofullkomlighet,
de hafva såsom ideer eller såsom absoluta bestämningar
hos Gud. Man kan ock om ett sådant ändligt subjekt
säga, att det i tidens fullbordan, d. v. s. när de fysiska
vilkoren för dess aktuela framträdande äro för handen,
aktuelt fattar sig i sin skapade verld, för att, såvidt
möjligt är, blifva i och för sig sjelft i sin tillvaro hvad det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
