Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
43
at motsatser, hvarvid prof. Nyblæus icke får tänka endast
på den osjelfständighet, som i vår närvarande
fenomen-verld har form af rum eller den ofullkomlighet, som i vår
fei.omenverld har form af tid o. s. v., utan man måste
fasthålla sjelfva det allmänna begreppet osjelfständighet
och ofullkomlighet, sådant detta begrepp är gällande äfven
med afseende på de rum och tider, som tillkomma
annorlunda beskaffade fenomenverldar än vår egen. Vidare är
sinligheten till sin reala bestämdhet icke-andligbet och
ickeevighet eller materialitet och timlighet eller växling samt
relativ desorganisation och vanmagt eller relativ negation
af magt och allmagt, hvarvid äfven här den nyss gjorda
anmärkningen gäller, så att man icke uteslutande får afse
den form af materialitet och kroppslighet, som för oss är
gifven, utan endast en relativ negation af det andliga och
eviga i allmänhet. Slutligen är sinligheten till sin ideala
bestämdhet en relativ negation af sjelfmedvetande och
all-sjelfmedvetande, samt af vetande och allvetande.
Sinlighet betyder således den relativa motsatsen till förnuftet
och till förnuftets logiska attributer. Men häraf följer,
att ett väsendes sinlighet betyder det samma som dess
ändlighet, ty ett väsendes ändlighet är ock den relativa
negationen af de logiska attributer, som tillkomma
förnuftet. Då förnuftet är det oändliga, så följer deraf, att det
ändliga måste vara dess relativa negation. Antagandet
att ändligheten eller sinligheten vore någonting annat än
detta, när den ses frän universel synpunkt, skulle hafva
till följd, att den blefve ett metafysiskt öv eller en slags
materia peccans, som upphäfde verklighetens enhet och
sammanhang.
Men ideerna äro ju, såsom prof. Nyblæus anmärker,
högre och lägre, när de jemföras med hvarandra och alla
äro ju lägre än Gud, som är deras enhet och allhet;
följer icke häraf, att de i och för sig äro ändliga? Detta
måste vi bestrida dels på den grund att uttrycken högre
och lägre icke angifva hvad någonting är i och för sig
utan endast hvad någonting är, när det tänkes med
afseende på ett annat, ocb dels äfven på den grund, att ide-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
