Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
Liksom det ibland de menskliga begreppen finnes ett, som
är rent enkelt, så finnes det ock ett enkelt (konkret) väsen
i det guddomliga förnuftet. Boström var redan vid sitt
första uppträdande för mycket genomträngd af det
indi-viduelas betydelse för att ban i sin medelålder, då denna
skrift författades, skulle kunnat göra det enklaste och
tommaste af allt abstrakt, det lika och gemensamma eller
formelt identiska hos alla konkreta väsenden till ett
absolut väsen i Gud eller till en ande i sin eviga sanning.
Att detta icke har varit Boströms mening, framgår af bela
hans skrift, men i synnerhet af hans utredning af andens
begrepp sid. 225, hvarest det heter: »I anden sålunda fattad,
ingår först och främst det abstrakta sjelfmedvetandet, ty
hvarest detta sjelfmedvetande icke finnes, der finnes icke
heller någon ande, och tvärtom. Men vidare måste man
deri se en viss form eller art af sjelfmedvetande, ty om
någonting annat utom det rena sjelfmedvetandet innehålles
i anden, så är detta sjelfmedvetande redan i och genom
sin relation till detta andra bestämdt.
Sålunda måste man i anden uppfatta sjelfmedvetandet
i dubbel mening, dess genusbegrepp och dess form» etc.
Det, som enligt Boström med nödvändighet gäller om ande
i allmänhet, måste gälla om hvarje särskild ande. Och hvad
som i en skrift vid första påseendet förefaller dunkelt, måste
tydas efter det, som i henne är klart.
Man har äfven låtit Boström, vid tiden för den
ifrågavarande skriftens författande, vara anhängare af den
oändliga perfectibilitetsläran och till stöd för detta har man
åberopat yttrandet: »Primum enim hæc sua cujusque
mensura adeo longe superat eam, quam actu attingimus, ut
nemo umquam finibus ejus sese coercitum sit sensurus».
(Se sid. 296 af ifrågavarande skrift). Men förefintliga
anteckningar visa, att Boström redan på 1830-talet, då ban
enskildt föredrog filosofiens historia, skarpt kriticerade
denna lära. Det är derför icke antagligt, att han sjelf
flera är senare skulle blifvit anhängare af densamma. Det
ifrågavarande yttrandet gifver icke heller detta vid handen.
Här säges endast detsamma, som äfven säges i statslärans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
