Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
Om den lioströmska filosofiens förhållande till den Kautiska.
eller praktisk. Bevisen förutsätta för sin möjlighet för det första,
att inan redan fore bevisen har en genom förnuftig eller religiös
känsla och föreställning gifven ofullkomlig eller dunkel kunskap om
de-monstrandum, som följaktligen måste intaga medium mellan full
po-tentialitet och full aktualitet. För det andra förutsättes en speciel
bevisningsgrund utom den allmänna och högsta bevisningsgrunden
för allt eller det rena sjelfmedvetandet, d. v. s. någonting klart
insedt och absolut visst, från hvilket man vid bevisen utgår. För det
tredje måste ett ovilkorligt nödvändigt sammanhang ega rum
mellan demonstrandum och bevisningsgrunden eller bevisningsgrunderna,
om de äro flera, så att demonstrandum genom detta sammanhang
erhåller samma nödvändighet och visshet som bevisningsgrunden.
Detta förutsätter, att demonstrandum är på potentielt sätt
närvarande hos bevisningsgrunden och öfvergår till verklighet, hvilket
förutsätter den teleologiska idealismens ståndpunkt, emedan endast en
sådan verldsåsigt kan uppvisa, att det högre är närvarande i det
lägre och kommer till verklighet genom utveckling. För det t]erde
förutsättes, att såväl demonstrandum som bevisningsgrunden och den
bevisande sjelf hafva sjelfmedvetandet till sin gemensamma
bestämning, så att de utgöra dess innehåll eller närmare bestämdhet. Dessa
vilkor för bevisens möjlighet kunna endast på den rationella
idealismens ståndpunkt vinna sin uppfyllelse.
Bevisniiigsgrunden är menniskan och hennes verld eller
fenomenet, emedan det är genom fenomenet, som vi vinna kunskap oin
väsendet. Man har att göra en sådan analys af det för oss gifna,
t. ex. af den fenomenella verlden, att man derigenom inser
nödvändigheten af Guds vara eller väsen. Utgångspunkten är sålunda
menniskans erfarenhet. Men menniskan har icke endast en yttre,
naturlig och sinlig, utan ock en inre, andlig och förnuftig erfarenhet,
nemligen de förnuftiga känslor och föreställningar, soin vi förut hafva
uppvisat, eller vårt religiösa medvetande och dess innehåll eller
bestämdhet. Denna andliga erfarenhet är kunskapskälla eller
priuci-pium cognoscendi för vårt vetande om Gud jemte den sinliga
erfarenheten. Men den inre och förnuftiga erfarenheten kunde icke
Kant i sin teoretiska filosofi erkänna.
Utgår man från den sinliga erfarenheten i allmänhet såsom
bevisningsgrund eller från den sinliga verlden i det hela utan afseende
på huru beskaffad denna verld är med afseende på sitt innehåll, så
föres man till det oändliga väsendets form eller foruiala
bestämdhet. Genom betraktelse och analys af det sinliga i allmänhet
väckas nemligen till aktualitet hos menniskan vissa fordringar på ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
