Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om den Iioströmska filosofiens förhållande till den Kautiska.
55
absolut väsen, utan att ännu i och med dessa fordringar den
verklighet är gifven, genom hvilken de vinna sin uppfyllelse, Genom
reflexion åter på den sinliga verldens innehåll såsom varande
okroppsligt, andligt, organiskt och lefvande föres man till insigt om det
absolutas ontologiska eller reala bestämdhet eller hvad det är såsom
förnummet eller varande. För att slutligen komma till insigt oin
det absolutas noologiska bestämdhet eller att det är ett förnuftigt
och personligt väsen måste man utgå från menniskans inre, andliga
eller förnuftiga erfarenhet såsom bevisningsgrund, eller från
menniskans personliga väsen i dess motsats mot allt annat samt från dess
omedelbara innehåll eller bestämdhet. Och från hvilken af dessa
bevisningsgrunder man än utgår, visar det sig vara möjligt att
bevisa både att Gud är och äfven hvad han vare sig till form eller
innehåll är. Såsom exempel anföra vi: det osjelfständiga förutsätter
ett sjelfständigt; menniskan och hennes verld äro osjelfstär.diga;
derför förutsätta de ett sjelfständigt, d. ä. Gud. Eller: de
ofullkomliga förnimmelser, hvilkas totalitet från objektiv synpunkt betraktad
är vår verld, kosmos, förutsätta fullkomliga och i alla afseenden
fullkomliga förnimmelser, som af oss ofullkomligt förnimmas eller
som för dem ligga till grund. Dessa fullkomliga förnimmelser
förutsätta ett fullkomligt förnimmande väsen, Gud, såsom subjekt, lika
visst som de ofullkomliga förnimmelserna förutsätta ett
ofullkomligt förnimmande subjekt, menniskan. Mot giltigheten af dessa
bevis kan med skäl ingen invändning göras. Sjelfva matematiken
innehåller icke en sats eller en demonstration, som eger den giltighet
och nödvändighet som dessa. De matematiska bevisen ega endast
en hypotetisk nödvändighet, inen dessa deremot en kategorisk. Eller,
de matematiska bevisen hafva, såsom redan Plato visade,
nödvändighet i sin fortgång ur principen, men icke med afseende på sjelfva
principen. Den rationella teologiens möjlighet är härmed ådagalagd.
Äfven den rationella kosmologiens möjlighet låter uppvisa sig
utan att förnuftet dermed invecklar sig i några principiella
sjelfmot-sägelser eller antinomier. Det är tydligt, att, om man med
kosmologi menar vetenskapen om den sinliga verlden såsom blott sådan,
denna vetenskap hör till antropologien eller endast är en afdelniug
af vetenskapen om menniskan, emedan den sinliga verlden är
menniskan sjelf betraktad i totaliteten af hennes fenoinenella
förnimmelser. Men den rationella kosmologien måste handla om väsendet i
verlden eller om det, som för henne ligger till grund, emedan det, som är
något för en annan, här menniskan, jemväl måste vara något i och för
sig sjelft. Nu hänvisar väl verlden ytterst på den oändliga substansen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
