Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det resultat, till hvilket vi kommit, är, att den
teleo-logiska verldsförklaringen äfven under den form, vi här
fnnnit henne ega, icke uppfyller fordringarna för
möjligheten af menniskans praktiska lif i den högre betydelse,
som vi i detsamma inlagt. All verklighet är nemligen här
blott graduelt skild eller af en art och sinlig och vi finna
derför intet, som kan vara absolut lag och ändamål för
menniskans fria vilja. Man kommer på denna ståndpunkt
endast till sinlig teleologi och sinlig frihet, hvilka icke
gif-va menniskan moralisk dignitet.
Innan vi nu gå vidare, anmärka vi, att menniskan af
både teoretiska och praktiska skäl icke kan stanna vid
den verklighet, som här är gifven. I teoretiskt afseende
ser nemligen menniskan motsägelse och brist hos den
ändliga verlden i det hela, men detta innebär, att hon är
bestämd af en verklighet af annan art, med hvilken hou
mäter den omedelbart gifna verklighetens brist. Det är
vidare ett bestämdt faktum att menniskan uti sitt inre lif
förnimmer något, som sträcker sig utöfver det sinliga och
icke är ur detsamma förklarligt. Och äfven i praktiskt
afseende känner menniskan intressen och behof, hvilka
icke fyllas genom det sinliga, utan fordra tillfredsställelse
äfven med uppoffring af allt sinligt. Men äfven detta
bevisar, att hon är bestämd af en högre verklighet än den
omedelbart gifna.
Vi måste då undersöka, om icke en teleologisk
verids-förklaring under högre och tillfredsställande form är
möjlig. Vi betrakta för detta ändamål de individuela
verkligheter, som i vår erfarenhet äro gifna. Dessa äro
kroppar eller ting å ena sidan och andar eller personer å den
andra. Allt annat, hvarom vi kunna tala, är antingen
ting eller ock personer från en viss synpunkt betraktade
med bortseende ifrån hvad de äro i öfrigt. Detta vill med
andra ord säga, att det enda, som kan vara subjekt i ett
omdöme, men som icke kan vara predikat, är personer
och kroppar. Dessa synas då båda vara substanser i
in-dividuel bemärkelse. Men kroppen är en sekundär verk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
