- Project Runeberg -  Hvilken verldsförklaring uppfyller fordringarna för möjligheten af menniskans praktiska lif? /
21

(1868) [MARC] Author: Hans Edfeldt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lighet, ty objektet förutsätter anden eller subjektet och är
endast i förhållande till detta ett o^jectum. Hvad
vidare kroppen beträffar, finna vi hos honom omedelbart
endast en mångfald af egenskaper. Kroppen är då endast
skenbart en substantiel verklighet. Men dessa qualiteter
förutsätta ett sjelfständigt. Qualiteten är nemligen en form,
gestalt eller ett utseende, och vi måste då nödvändigt
tänka en verklighet, som framträder under denna form.
Då nu menniskan är förnimmande väsende, så måste
äf-ven denna verklighet, som står i förhållande till henne, i
och för sig sjelf vara förnimmande subjekt, emedan
mem-bra i ett förhållande äro homogena eller emedan subjekt
och objekt måste vara identiska eller korteligen emedan,
såsom vi redan förut funnit, medvetandet är verklighetens
väsende. Betrakta vi dej nämnda egenskaperna mer från
menniskans synpunkt, i hvilket fall de äro hennes
tillstånd , så förutsätta de äfven då en sjelfständig verklighet,
som så förnimmes. Äfven sensationen är sålunda endast
en form. Men det innehåll, som menniskans förnimmelser
förutsätta, är enligt förståndets fordran sjelft förnimmande
enheter eller likartadt med hennes andliga väsende. Vi
komma således äfven här till samma resultat. Dessa
förnimmande väsenden äro jemväl något i sin ursprunglighet
eller i och för sig betraktade och då följder af det till
form och innehåll fullkomligt förnimmande väsendet eller
den absoluta personen, som med nödvändighet förutsättes
och måste tänkas såsom deras grund. Betraktade såsom
följder af honom hafva de hans karakterer, ty hvarje följd
är grunden i ett visst afseende betraktad. Men med afseende
på menniskan hafva vi sett, att det innehåll, som hon
förnimmer, är förnimmande väsenden. Detsamma gäller
tydligen äfven här, ehuru utan inskränkning. Hvarje bestämning
hos det absoluta subjektet’âr sålunda sjelf subjekt eller hvarje
följd af den absoluta personen är sjelf person. Såsom
sjelf-ve subjekt för bestämningar hafva de ytterst det absoluta
väsendet till innehåll i sitt förnimmande, ehuru såsom
ändlige på ett ändligt sätt. Vi hafva här blifvit förda till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:03:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ehhvilken/0021.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free