- Project Runeberg -  Om den praktiska filosofiens föremål religionen, sedligheten och rätten /
74

(1870) [MARC] Author: Hans Edfeldt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nes verksamhet upphäfver deras egen sjeifständighet. Fastmer är
sammanhanget med det oändliga väsendet och dess verksamhet ett
nödvändigt vilkor för att öfver hufvud något förnuftigt och sjelfständigt
lif hos dem skall vara möjligt och utan detta vilkor arbeta de sjelfva
fåfängt.

Erfarenheten, som vi här afsett, hänvisar sålunda derpå, att
sammanhanget mellan den praktiska filosofiens föremål är systematiskt eller
organiskt. Detta är sålunda det godas form. Med system betecknas
ett helt eller enhet i och af mångfald, men utan att dermed den
verklighet angifves, om hvilken detta utsäges. Och organism, som är
ett reelare uttryck för samma sak, betecknar ett lefvande eller med
afseende fäst äfven på den verklighet, som lifvet är, ett
sjelfmed-vetande väsen, som har andra lefvande eller sjelfmedvetande väsenden
till sina lemmar eller bestämningar. — Organiskhet finnes äfven inom
vår verld, ehuru hon der endast framträder såsom en grad och såsom
sådan förutsätter en verld, hos hvilken hon framträder utan
iuskränk-ning. Så är t ex. menniskan redan fysiskt betraktad en organism.
Hon är ett enda helt, och det organiska hela, som har mångfald, är
på visst sätt närvarande i de många momenten och bestämmer och
beherskar dera, liksom ock mångfalden innehålles i det hela. Men icke
upphör organismen att vara ett sjelfständigt helt derigenom, att han i
sig har mångfald, utan denna sjeifständighet är tvärtom deraf betingad.
Och icke heller lida de många lemmarna minskning i sin magt och
sjeifständighet deraf, att de stå i ursprungligt sammanhang med
hvarandra och med det hela och genomträngas af dess lif. Men tages
der-emot lemmen ur sitt sammanhang med de öfriga lemmarna och
undan-ryckes honom det helas lif, så upphör med detsamma hans
sjelfst&n-dighet och han förlorar sin art, såsom också det helas och de öfriga
lemmarnas lif deraf lider. Det tillhör nemligen hans väsen att ingå i
det hela och att vara med dess delar förbunden och derför har han i
denna förening sitt harmoniska och naturen liga lif. Och till ändamål
för sin verksamhet har han närmast sitt eget sjelfständiga lif, men
äfven de öfriga lemmarnas och det helas. Hela denna mångfald eller
dessa lefvande krafter hafva sina särskilda ändamål, som de fullfölja
hvar och en i sin ordning och på sitt sätt, men verka dock hvar och
en äfven för de andres och för det helas, liksom ock detta med sin
verksamhet befrämjar de organiska delarnas. Men häraf se vi, att alla
ändamål innehållas i hvarandra med ursprunglig samstämmighet och
att sålunda det totala ändamålet är ett system eller ett organiskt helt
af ändamål.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:03:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ehprakt/0076.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free