Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lidande deraf, som äfven medförde åtskillig skada. Deribland
var ock den olust jag kände att med dotterlig
förtrolighet af henne begära de råd i hushållsfrågor, som
jag så väl behöfde och hon så väl förmådde gifva. Jag
ville nu hellre leta mig fram på egen hand, än låta mig
ledas af hennes goda vilja och erfarenhet. Dervid, likasom
vid min fostermoders olämpliga sätt att handtera
mig, fick jag en vana att söka dölja min okunnighet,
som jag sedan sjelf mycket ogillat.
”Det måste ofta blifva en bland följderna af dålig
uppfostran att då man verkligen börjat sträfva efter förbättring,
vill man gerna anses såsom hunnen till målet,
och äfven inbilla sig sjelf att sä är. Om man rätt insåge
huru verkligen berömligt det är att redligt arbeta på sin
förbättring, och huru eländigt att vilja omgifva sig med
ett falskt sken, skulle man i dylika fall ej tveka att
vara öppen och sann. Man skulle då äfven förstå, att
denna sträfvan är ett gemensamt behof för alla menniskor,
och att den endast kan lyckas genom sökande af
hjelp från ofvan. Visserligen har jag altid älskat sanningen,
och haft mera mod än de fleste af mina likar
att uttala den — serdeles rörande andra och till dem
sjelfva — som ock ofta väckt förargelse; men länge har
det dröjt innan jag fått styrka att öppet gifva min egen
skröplighet till pris derför. Har man en allvarlig vilja
att blifva rensad ifrån det onda som vidlåder menniskonaturen,
och begåfvad med det goda som nedkommer
från himlen, så öfverviuner man småningom lusten att
inför menniskor synas annorlunda än den man är inför
sitt eget medvetande och den allseende Domaren. Men
den nedslåeende sanningen, att menniskorna hafva bristerna
i lefvande minne, när Gud ser och välsignar den
troende själens kamp deremot, är en svår pröfning för
de blyga och svaga. Desto större tröst ligger dock i
den öfvertygelsen, att himlens dom är oändligt mildare
än jordens, blott menniskoviljan öfverlemnar sig åt dess
magt.
”E:s första mening, att vi skulle förenas om tre år,
hade nog varit god om jag befunnit mig i ett bättre
hus; men nu hisnade jag vid tanken på en sådan tid,
yttrade dock intet derom. Sedan blef honom sjelf denna
väntan för lång. Han tjenstgjorde i Stockholm som Protokollsekter
i Konungens kansli, hvartill han redan året
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
