Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
undergifven förnöjsamhet, ja äfven med gladt mod, umbiira
alla dessa timliga fördelar som kallas lyckans gåfvor,
när så synes vara af en högre vilja bestämdt. En
ständigt växande, om än icke altid lugn och klar beundran
för min make var emellertid mitt hjerfas skyddsvakt,
och ehuru jag icke kunde höja mig till fullkomlig uppfattning
af hans motiver för den sjelfuppoffring hvarmed
han skötte sitt kall, och var en fiidspredikant i sitt hus
— icke med ord, utan med exempel —, var hans bifall
mig af högsta vigt. Och att i något bedraga honom
hade jag hvarken lust eller fallenhet; dock bedrog jag
mig sjelf, såsom hvarje menniska gör innan det sanna
ljuset gått upp i dess själ.
”Min fostermoder tycktes icke vara livad man kallar
gudlös eller utan religion, och syntes äfven tidtals angelägen
om att jag i detta hänseende icke skulle försummas;
men alit som dcrtill hörde var dock ojemnt och
ytligt. Ofta hörde jag henne gnola på en morgonpsalm,
och mig lät hon tidtals läsa de böner för veckans dagar
som stå i Evangelieboken. Jag hade tidigt, redan vid
sex års ålder fått läsa i Bibeln, och detsamma skedde
väl någon gång äfven sedan, men utan ordning. Om
Julafton skulle tjenstfolket, som hade sitt matbord i
köket, in efter måltiden för att sjunga en psalm. Man
gick äfven ordentligt i kyrkan och till Nattvarden, men
någon tillämpning af Guds Ord i lefvernet kunde jag
aldrig förmärka; der skedde allt för menniskors skull.
Derför skedde äfven åtskilligt som icke hedrar en kristen.
”Jag erfor en tidig, om än ganska ojeran dragning
till Gudsfruktan, och tror att den grundades af min första
bibelläsning. Man hade ock underrättat mig om
Guds allestädes närvaro, in. m. Ofta grubblade jag pä
evigheten, huru Gud och den kunde vara utan begynnelse,
och mitt späda begrepp ville då svindla, så att
jag kände mig illamående och nödgades slå bort dessa
tankar. När jag som litet barn fick veta att blott få kunde
komma i himlen, önskade och bad jag så innerliligen
att de måtte åtminstone blifva femtio, och jag en
ibland dem. Mitt vetande omfattade då ej flere än den
lilla stadens innevånare. Gerna ville jag till kyrkan,
och bad ofta midt i veckan att få gå dit om Söndag; ”gå
nu, så är du der,” svarade min fostermoder på ett föga
vackert sätt. Mina aftonböner var jag rädd att försumma;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
