Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en sann kärlek till Gud ocli nästan väl kan olika lätt
och fullständigt af olika religionsuppfattningar befordras,
men ock att goda ocli Gudälskande menniskor kunna
finnas bland dem alla; hon älskade och värderade detta
goda hvar det fans, utan ensidigt afseende på deu form
livaruti det uppväxt, och särskildt hade hon en sann
och djup vördnad för den moderliga kyrka som från
barndomen tagit henne i sitt sköte, fastän denna vid
hennes så ängsliga behof af ljus funnits icke förmå att
gifva nog tillfredsställande svar på hennes mest trängtansfulla
frågor. Hon hade ock till denna aktningsfullhet
mot den legitima Kyrkan en särskild föranledning
uti det förhållande, att hennes närmaste anhöriga vid
den samma höllo troget fast, och ej delade hennes religiösa
åsigter; detta skulle hos mången tilläfventyrs alstrat
någon ovilja eller kallsinne, men hos henne födde
det blott en ökad mildhet. Det i hennes yngre dagar
brinnande, och ännu på ålderdomen mer än vanligt lifliga
intresse, hvarmed hon omfattade allt hvad som syntes
henne högt, ädelt och skönt, således i främsta rummet
de höga sanningar och de djupa lärdomar som det
Heliga Ordets andliga tydning meddela, kunde lätteligen
gifva ett intryck af något för mycket, någon öfverdrift,
synnerligast i den omedelbara närheten; samma värme,
som på något afstånd eller något afbruten verkar i flera
hänseenden välgörande, kan på för nära håll och mer
oafbruten blifva starkt brännande och dermed frånstötande,
och sålunda förfela sitt rätta intryck. Kärt hade
nog varit henne att i sina dyrbaraste tankar finna likstämmighet
hos dem som voro henne närmast och kärast,
men hon erkände äfven deras rätt till att hylla hvad
som för deras högre behof var mest tillfredsställande;
och den ömsesidiga kärleken har, såsom sig bort, deraf
ej lidit något intrång. Den äkta, sanna kärleken förnekar
sig icke uti någon form.
Den redan uti hennes medelålder flere gånger förnyade
uppmaningen af hennes vänner, att fägna dem
med en egenhändig teckning af hennes lefnad, hade hon
omsider tillmötesgått, och hon skref sin sjelfbiografi såsom
bref till den ungdomsvän som mest hade uppmanat
henne dertill; hon kallade den ett ”Offer åt sanningen”.!
I denna biografi talar hon dock ganska litet om sig sjelf;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
