Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
endast från sin barndom och uppväxt har hon egentligen
något om sin person att säga, hvilket dock här blifvit
endast i kort sammandrag meddeladt, såsom egande
mindre samband med hennes literära historia. Efter denna
barndomstid gick allt upp uti den så högt värderade, att
icke säga dyrkade makes personlighet, som Försynen
hade henne beskärt, och, efter dennes bortgång, uti
tanken på och sträfvandet för det Eviga, dit han hade
gått förut. Hennes lifliga längtan efter gemenskap med
denne gode ande, som älskade henne på jorden, och
som hon oupphörligen gladde sig åt att få för evigheten
tillhöra, gjorde att de spiritualistiska rörelser, som hon
under sin vistelse i England 1852—53 hade tillfälle att
bevittna, blefvo för henne mycket tilldragande; hon fästad
e sig med en viss hängifvenhet dervid och bibehöll
i lång tid sina lifliga sympathier derför, ej utan något
missnöje bland många vänner, af livilka de fleste
sågo de skenbara öfverdrifterna med ett visst ogillande.
1 hennes själ var det dock ej något grumligt vatten, utan
lika rent som allt det öfriga goda hon velat och åsyftat;
också är den r/oda spiritismen visserligen alltigenom
bygd på en djup och allvarlig kristlig grund, och med
denna var det hon hade blifvit bekant. Emellertid hade
åtskilliga religiöst liksinnades betänksamhet mot den möjliga
skada, som Nya Kyrkans sköna och så mägtigt omskapande
läror kunde få af en sammanblandning med
den allmänna spiritismens stundom kanske nog frågolystna
genvägar, hos henne verkat någon afsvalning, så att
hon de sista åren betraktade dit hörande fenoraener mera
som ett intressant och undransvärdt factum[1]. Om allt
detta talade hon aldrig med sina närmaste, emedan hon
’ ansåg att det blott skulle göra dem obehag, väl vetande
att sådana ting altid måste fattas mycket olika af
den mer och den mindre dermed bekante. Men på sitt
yttersta, då hennes krafter redan voro i hög grad medtagna
, samlade hon en gång den ringa styrka hon hade,
för att meddela hvad hon kallade en ”bekännelse”, af
innehåll, att hon ”afsade sig all del uti det spiritualistiskt
mystiska väsendet och ville derifrån helt och hållet
skilja sig.” Detta meddelande och denna eftergift syn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
