Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Strödda språkliga anteckningar till 1600-talets kulturhistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Warer snare. (ib. s. 145).
Predikatsfyllnaden står dock stundom i sing., t. ex.
Gud signe, i skolen wara wälkommen!
(Beronius Reb. s. 352).
Först från Disa 1687 (s. 38) och Putzdrummel (t. ex. s. 74)
har jag antecknat Ni; jfr Columbus (Noreen s. XXIV). Från
förra hälften af 1600-talet är detta tilltalsord mig alldeles
obekant. Under 1680-talet har det vunnit burskap i talspråket,
men är under hela århundradet alldeles främmande för
normalprosan, hvarom mera nedan. I ofvannämnda parlör från 1703,
som tydligen följer (det vårdade) talspråket, är I det enda
använda tilltalsordet och i Karl Gyllenborgs komedi Svenska
sprätthöken (enl. Tegnér Ark. 5: 306) det vanliga. Se för
öfrigt Tegnér anf. st.
Öfver hufvud taget äro pronominella tilltalsord, som
motsvara nsv. Ni, betydligt vanligare än nu. Hvad vi skulle
kunna kalla för »titlarna», stå vanligen appositionellt.
Det är därvid en egenhet för 1600-talets språk, att poss.
pron. min i tilltal då var mycket vanligare än i nsv. Ex.
junker min (drängen Jösse, Brasck FP s. 20 m. fl.), min Torsten
(Disa 1687, s. 32), min Jungfru (drängen Pickelhäring ib. 37, jämte
enbart Jungfru ib. 37), min Disa (ib. s. 44), Min herre (dock
åtföljdt af poss. pron. hans Putzdrummel s. 78). Minnen af denna
rent af folkliga användning af min — hvilken dock kan hafva
uppstått på grund af tyskt inflytande — äro sådana nuv.
uttryck som min gubbe (lilla), min gosse, min vän, skånska min
påg. Däremot ha uttrycken min herre, min fröken, min fru
aldrig känt sig rätt hemmastadda i vårt språk: f. n. synas de
hufvudsakligen komma till användning i
öfversättningslitteraturen.
Relativt ganska ovanligt är det nsv. på den inrotade
antipatin för pronominella tilltalsord (med undantag för du)
beroende bruket af appellativa tilltalsord (med predikatet i
singularis). Jag har dock antecknat ett par.
Nsv. herrn i tilltal motsvaras af den längre formen herren
(Putzdrummel s. 78: Will herren oss något förähra), numera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 22:03:36 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ehst1600sv/0022.html
