Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strödda språkliga anteckningar till 1600-talets kulturhistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lapp (En lapp migh kalla om thet skeer Messenius Sign.
s. 77);
lur (din Luur Stiernhielm s. 24);
lurant (Messenius Sign. s. 60) ’lurifax’;
masgråt (maas- Putzdrummel s. 72) i samma betydelse
som det analogt bildade sv. smulgråt. Första leden återfinnes
i det likbetydande mas hos Lucidor Hel. Bl. Ss 3: Bödlen må
wara Maass samt i mashund ofvan. Ordet bör nog
sammanhållas med det af Rietz från Västbo anförda mass ’mån, begärlig
efter’. Masgråt förhåller sig till det likbetydande mas hos
Lucidor som smulgråt(er) till sv. dial. smuler (Rietz). Dessutom
är ordet säkerligen identiskt med sv. dial. mas ’trög, lat
människa’: masa sig ’vara lat, trög’, och denna betydelse är den
ursprungliga; i fråga om utvecklingen se siker ofvan;
mähä (itt mähää Brasck FP s. 62) ’mes, fåra’, ännu vanligt
i nsv.; se närmare Rietz s. 453;
märr (Moræus Vit. s. 419), om en kvinna; jfr agnamärr
ofvan; mær är som skymford till kvinnor vanligt äfven i de ä.
danska komedierna;
narr (Rondeletius JR s. 64);
pack (Brasck Ap. g. s. 202);
padda (Brasck FP s. 27, MGV s. 236, Chronander Surge
s. 48, Moræus Vit. s. 433; i flera ordspråk hos Grubb Penu
Prov. s. 663 enl. F. Tamm), ännu användt i liknande betydelse;
jfr af som skymford använda djurnamn: apa, bock, hund, märr,
räfver, skvallerkråka, stut (?) samt sammansättningarna med
hane, hund och hök(er);
rakeplätt (Brasck Ap. g. s. 198), om präster och munkar.
Benämningen betyder egentligen ’tonsur’ och är sålunda ett
slags metonymiskt uttryck. Den förekommer i samma
betydelse äfven annorstädes i ä. nsv. samt i ä. da.;
riddarröd (Riddaröö Messenius s. 55, Ridderrödh ib. s.
57, 60, riddar röö Brasck MGV s. 281, ridder röö ib. s. 282,
Eleasar, den ridder röö Beronius Reb. s. 360, äfven hos
Lindschöld,[1] m. fl.), användt som smädenamn för personer, som
Een falsk riddar rö
I hofvet hålles kiär.
(Hans. 4: 191).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
